Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: eftermiddag och kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
Hon erbjöd systern, att hon skulle hjälpa henne i säng.
Men doktorinnan skakade på huvudet. Det var ännu något,
som hon ville säga.
— Du ska inte låta barnen stanna hos Richard, sade hon.
Charlotte lovade ivrigt. På samma gång blev hon mycket
förvånad. Marie-Louise beundrade alltså inte mannen så
blint, som hon hade trott. Hon såg, att han var förfallen,
att barnen måste räddas undan hans inflytande.
Det befanns, att systern ville anförtro henne ännu en sak.
— Jag är rädd för kärleken, sade hon. Jag visste hurudan
Richard var, men kärleken tvingade mig att ta honom. Jag
hatar kärleken.
Charlotte förstod, att hon sade detta för att på något sätt
trösta henne. Hon ville säga, att även den starkaste kärlek
kunde visa orätt, kunde förmå en till ödesdigra misstag. Det
var bättre att låta sig vägledas av förståndet..
Hon skulle ha velat svara, att hon för sin del, hon skulle
älska kärleken till sin sista stund och aldrig vredgas på
den för alla de kval den beredde henne, men doktorinnan
fick ett anfall av sin farliga hosta, och svaret blev aldrig
avgivet. Så snart som hon hade kommit till något lugn igen,
skyndade sig Charlotte att göra i ordning sängen och lägga
henne.
Charlotte uppfyllde den kvällen alla en husmoders plikter
i det lilla hemmet. Hon lagade mat åt barnen, höll dem
sällskap under måltiden och hjälpte också dem i säng.
Men då hon sålunda hade fått röra vid kläder och
sängkläder, vid kokkärl och porslin, blev hon förfärad. Vad allt
var slitet, sprucket, illa faret! En sådan brist på de allra
nödvändigaste husgeråd! Vad tjänstflickan var slarvig och
oduglig! Vad barnkläderna var lappade! Vad bord och
stolar var illa åtgångna! Här fattades ett ryggstöd, där var
ett ben avslaget.
Charlotte gick med tårarna brännande bakom ögonlocken,
men hon tillät dem inte att falla. Hon kände ett skärande
medlidande med systern, som hade uthärdat all denna
fattigdom utan att klaga, utan att söka någon hjälp.
Under sysslorna gick hon gång på gång in till doktorin-
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
