Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lördagen: eftermiddag och kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHARLOTTE LÖWEiN SKÖLD
söndagen. Hon önskade nog inte, att han och systern skulle
sammanträffa.
Den sjuka höll kvar hennes hand. Charlotte förstod, att
hon ville be om ännu en sak.
Hon böjde sig ner och strök bort en hårlock ur den sjukas
panna. Hon tyckte, att det kändes, som om hon hade vidrört
en döende, och i den plötsligt påkomna känslan av att det
kanske var sista gången hon såg denna sin tappra, trofasta
syster försökte hon ati än en gång gå henne till mötes.
— Jag lovar dig, att Schagerström och jag, vi ska ta hand
om Romelius.
Ack, vilket glädjeskimmer över den sjukas ansikte! Hon
drog Charlottes hand upp till sina läppar.
Därpå sjönk hon nöjd tillbaka på kudden. Hennes ögon
slöt sig, och om en liten stund sov hon lugnt och fridfullt.
"Det var det jag visste", tänkte Charlotte. "Det var honom
hon tänkte på. Jag visste väl, jag, att hon inte kunde hata
kärleken."
n.
Klockan var över tio, då Charlotte vände åter från besöket
hos doktorinnan. Just som hon skulle öppna gårdsgrinden,
stötte hon samman med husjungfrun och köksan, som också
var på hemväg, men kom från motsatta hållet.
De berättade genast, att de hade varit med om ett
bönemöte hos pietisterna vid Holma bruk. Sammankomsten hade
ägt rum i en gammal smedja. Magister Ekenstedt hade talat,
och det hade varit överfullt med människor. Inte bara från
bruket och från kyrkbyn utan också från andra håll hade
folk kommit tillstädes.
Charlotte ville just fråga om Karl-Artur hade varit lika
vältalig, som han brukade, men de båda tjänstflickorna var
så ivriga att få berätta vad de hade hört, att de tog ordet
ur munnen på henne.
— Och magister Ekenstedt talade nästan hela tiden om
fröken Charlotte, sade husjungfrun. Han sa, att han och alla
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
