Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - PÅ RESA TILL SOLUPPGÅNGENS LAND - I Suezkanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holländske plantageägaren från Java. Han lyssnar en
stund, och ett ironiskt leende går öfver det olivfärgade,
vissnade ansiktet, men snart nog sjunker han ned i samma
digra volym, som sysselsatt honom ända från Genua. På
titelbladet står: »Liefde en strijd». Längre bort smyger
sakta med sviktande, ohörbara steg en liten, skinnlorr herre
— en kinesisk köpman från Kanton med utstående
kindben och hårpiska. Han lär äga millioner, men man skulle
kunna taga honom för den ödmjukaste bland tjänare. En
kinesisk kvinna, klädd i vida byxor, vaktar några små barn,
som leka på däcket. Ett ideal af barnpiga, åt hvilken
barnens mor, den förnäma kreolskan från Luzon, med
trygghet kan öfverlämna sina småttingar. Det är för resten
godt om barn på denna ångare — små engelska gossar,
som skola gå i skola i Shanghai, en liten rar tös, som
följer sin pappa till Rangoon och är hans och hela fartygets
förtjusning, dibarn som snart skola pröfva den kinesiska
mjölken (dyr och dålig), nya telningar af alla åldrar, uppryckta ur
den europeiska jorden för att omplanteras i den asiatiska.
Så glider det framåt, detta stora skepp, mot mål, som
ingen känner — en värld för sig, med olika klasser, olika
nationer, stridiga intressen och fasta vänskapsband,
affärs-bekymmer och familjeglädje, svartsjuka, kärlek och hat.
Ödet har sammanfört alla dessa människor endast för
några veckor, och likväl ha de alla gemensamma
förhoppningar, känna sig som medlemmar af samma samhälle . . .
En stöt! Hvad var det? Jätteångaren har stannat.
Maskinerna, som endast långsamt kringvridit de ofantliga
propellerbladen, arbeta icke mer. Signalpipan låter höra sitt
vrålande, försättande luften i dallring. Passagerarna stirra
ut i den kolsvarta natten. Men endast natten möter dem
— öknens natt med tusen tindrande stjärnor. Dock! Där
är något annat! En intensivt ljus punkt, som hastigt växer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
