Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - PÅ RESA TILL SOLUPPGÅNGENS LAND - Singapore, porten till fjärran östern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världshandelns stora stråkvägar, den ena från Europa till
Östasien, den andra från Östasien till Australien. Alla
ångare, som gå på dessa router, anlöpa Singapore, och
vanligen stanna de där i dagar för att lasta och lossa.
Sakta glider vår ångare in i det smala sundet, där
dockorna med sitt bullrande lif upptaga ena stranden,
medan den andra, prunkande i tropisk växtprakt, ligger
tyst och drömmer. I vattnet, azurblått som himlen, bryta
sig strålknippen af bländande glans. Solen, som ingen
törs se, fyller hela atmosfären med glödande ljus, som
reflekteras här och där, man vet icke af hvad. Det tycks
vara omöjligt att alldeles gömma sig för denna
obarmhärtiga tyrann, som bombarderar oss med ett regn af
smälta metaller. Men den som ej varit i närheten af
ekvatorn skall fåfängt söka göra sig en föreställning om
Singapore i middagsbelysning. Dess färger äro icke våra
färger och vår varmaste sommardag är blek i jämförelse
med detta intensiva ljus. Det stora smältverket i Pulo
Brani, hvars skorstenar vi se därborta och som lär
framställa hälften af hela världens tennfabrikation, tyckes mig
i detta ögonblick vara en tämligen öfverflödig inrättning.
Ty det förefaller mig som om denna sol skulle smälta med
ens icke blott allt världens tenn, utan äfven hela
smältverket — så outhärdligt reflekteras strålarna från det
galvaniserade plåttaket, gifvande illusionen af ett eldhaf...
På promenaddäcket i djupaste skugga ligga
passagerarna utsträckta i sina rörstolar. Man sofver ej hörbart,
men man har nedsjunkit i detta nirvana, som kallas
tropikernas siesta, en hvila utan tanke, en domning af alla
nerver, ett fullständigt uppgående i det stora ljufva intet.
På samma sätt sofver hela Singapore, det vill säga det
hvita Singapore, och äfven det bruna, men knappast det
gula, ty kineserna unna sig sällan lång middagsro. På
Raffles hotell ha gästerna domnat från sina cigarrer; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
