Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JAPAN Bilder från soluppgångens land - Turisternas Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Yokohama framför Tokyo. Det ena är en tämligen
ledsam utländsk stad, säga de; det andra är Japans
hufvudstad, centrum för landets politiska och kulturella intressen.
Ingenting kan bättre bevisa den utländska turistens låga
ståndpunkt än detta, att han uppoffrar det intressanta och
lärorika, som Tokyo bjuder, för att få njuta af Yokohamas
företräden i bekvämlighet och bordets njutningar!
Uppriktigt sagdt hör jag själf till detta föraktliga species af
människor. Jag bodde under »min vistelse i Tokyo» hela
tiden på »Oriental Palace» i Yokohama och reste
regelbundet in till millionstaden med något af morgontågen,
ungefär som en Djursholmare far till Stockholm för att
insupa civilisationen. Tokyo är verkligen icke en behaglig
vistelseort; man känner sig rent bortkommen i detta
oändliga virrvarr af rickshaws, papperslyktor, människor som
tala mesopotamiska, gator utan namn, början och slut,
kanaler, broar och parker, och åter människor, tätt, tätt,
gator alla lika, kantade af butiker, rickshaws och
papperslyktor...
Första gången, jag besökte Tokyo, hade jag föresatt
mig att på äkta turistmanér med kartan i hand taga mig
fram på egen hand. Målet hade jag ej satt långt bort:
från Shimbashi station till kejserliga palatset. Jag lämnade
Shimbashi klockan 9,30 f. m.; jag gick och gick och gick;
gata följde på gata, kvarter på kvarter; snart hade jag
förlorat all känning af karta, utgångspunkt och mål och dref
som ett flarn på detta människohaf utan gräns; solen sjönk
och jag hade ej en aning om hvar jag var, endast att
jag måste vara många mil från Shimbashi. Ännu kl. 8
på kvällen dref jag omkring, dödstrött, förtviflad att inte
finna en människa, för hvilken jag kunde göra mig
förstådd, tills ändtligen en barmhärtig poliskonstapel tog hand
om mig, satte mig upp i en rickshaw, och därpå åkte jag
i ett sträck i två timmar, blef utstjälpt framför ett lågt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
