Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spöklik i den tysta natten. Framför oss lyste morgonrodnadens
jungfruliga strålar öfver husens tak. En behaglig svalka sänkte
sig ned från himmelen — som en hälsning från en annan värld
med en renare atmosfär.
Vi gingo tysta bredvid hvarandra, tills Gaston Convals blick
förlorade sig i fjärran. Det tycktes, som om morgonrodnaden
bragte honom en kär hälsning, som om han dvaldes i dyrbara
minnen, och jag förstod, att denne man vandrade omkring
melankolisk och tankfull i det prostituerade Paris.
En fiacre strök emot oss på den tomma boulevarden, och i
det vi sprungo åt sidan, sågo vi i skarp profil vicomten, som,
•med monoclen djupt inklämd i ögonhålan, likblek och med blicken
stelt fäst på de framsträckta lackerade skorna, var på väg hemåt,
otadlig i hållning och dräkt.
Nattens hjälte, som hade intagit en dyr diner, halfsofvit på
stora operan, superat med sin älskarinna och fram emot morgonen
spelat bort en liten förmögenhet på den adliga klubben. Nu var
han på hemvägen. Han hade brådtom. Tänk om han icke komme
i rätt tid!
Vi stirrade efter honom, som om vi hade sett en elak syn. —
Ty han var det ju, den bleke vällustingen, för hvilken det
fruktansvärda människooffret ostraffadt äger rum i Paris.
Han var det. —
Vi stirrade efter honom, och ett underligt leende krusade
Gaston Convals läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
