Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regmer, Got, Coquelin, Mounet Sully, Worms, de båda Brohan,
Arnould-Plessis, Sarah Bernhardt — och listan skulle blifva längre,
om man skulle nämna alla de artister, som måste räknas bland de
största, utan att de därför uppnådde odödligheten.
Men sitta de främmande åskådarne i andaktsfull beundran för
hvad här har presterats och ännu presteras, komma fransmännen
hit med en kritik, som någorlunda står i jämnhöjd med teaterns
Worms.
anseende. Man ser alltid på parkett konstförståndiga parisare,
teaterdirektörer och äldre ämbetsmän från landsorten, som under
mellanakterna försäkra en hvar, som gör min af att höra på dem,
att den gamla scenen icke är, hvad den var i århundradets början,
då den tillhörde Victor Hugo och Musset, eller i midten af
århundradet, då den tillhörde Augier och Dumas fils. Ännu för 20
år sedan ägde teatern sådana artister som Got, Delaunay, Coquelin
ainé, Bressant, Febvre, Croizette och Sarah Bernhardt. De äro
allesamman försvunna, och af de stora finnes nu bara Mounet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
