Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckes hafva försvunnit från hans ansikte, han undviker
skåde-spelarne, och som marterad af en demon smyger han sig bort till
sidorampen, hvarifrån man genom en öppning har utsikt öfver
parkett i den af åskådare fullsatta salongen.
Och som fastnaglad vid stället står den arme. friaren till
odödligheten, gripen af skräck vid anblicken af all den
skadeglädje, som lyser mot honom från de berömda männens leder.
Där nere ser han sina konkurrenter, af hvilka några hafva nyligen
lämnat in pjeser till teatern och följaktligen äro direkt intresserade
af, att premieren blir ett nederlag. Af dessa omkring 200
åskådare kan han knappast vänta sig någon misskund. Deras ovilja
synes tvärtom meddela sig till de .100 kritiker, som följande dag
obarmhärtigt komma att nedsabla honom i sina 100 tidningar.
Han har visserligen vänner bland dem, och vännerna skola visa
sig öfverseende, de skola uttala sitt deltagande, hvilket dock är
det bittraste kvalet för en slagen författare, som . . .
Men plötsligt går det en förunderlig elektrisk stöt genom
publik, skådespelare och författare. Det finnes i sista akten en scen,
som är ganska obetydlig och som ingen har lagt märke till under
repetitionerna. Scenen spelas af ett par unga artister, och om de
nu genom ett enda samförstående ord hafva fått slagen af
författarens hjärta att nå ut öfver rampljusen, eller det är deras
ungdom, som plötsligt utvecklar sig oemotståndligt segrande, säkert
är, att de hafva tändt den heliga lågan och att den sprakar och
flammar från parketten ända upp till det öfversta galleriet. Under
stigande uppmärksamhet och af bruten af ofrivilliga bifallsyttringar
spelas akten till slut, och publiken, som har kommit i rörelse,
bryter tvärt mot alla förutfattade meningar och låter sig hänföras
till en bedöfvande applåd. Det ljuder som en oväntad marseljäs,
som förvandlar nederlaget till seger.
Och nu utspelas mellan kulisserna en scen, som man icke kan
tänka sig annat än hos ett folk, hos hvilket den kritiskt bildade
människan plötsligt kan kasta ifrån sig alla sina logiska meningar
och sin egoism och på ett hänryckande sätt känna sig som ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
