Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L’Aurore, skapad af Dreyfus-affären 1897. Tidningen
redigeras af Ernest Vaughan och innehåller dagligen en artikel af
Georges Clemenceau.
La petite République, socialisternas organ; grundades 1875 och
redigeras af Gérault-Richard. Räknar bland sina medarbetare de
bekanta arbetareledarne Jules Guesde, René Viviani, Ed. Vaillant,
Paul Brousse ocli innehåller dagligen en uppsats af den spirituelle
talaren, skriftställaren och arbetareledaren Jean Jaurès.
Vid midten af den starkt trafikerade Rue Montmartre ligger
en grå, oregelbunden byggnad, som genom hela sitt yttre väcker
de förbigåendes uppmärksamhet. Husets ojämna fasad tyckes
hafva fått sin form af hvad som försiggår inom dess murar.
Fönsterna äro af mattslipadt glas, dörrarna stå aldrig stilla, och
på den smala gata, Rue de Croissant, som på den ena sidan
begränsar byggnaden, rullas af snuskiga varelser väldiga
pappersrullar ned i källaren, där glänsande pressar stå färdiga att sätta hjul
och valsar i rörelse.
I denna byggnad redigeras dörr vid dörr ett halft tjog af de
mest lästa boulevardtidningarna. Här hafva LAurore,
L’Intransigeant, La Presse, La Patrie, Le Jour och Le Radical sina
redaktionslokaler, och i husets källare tryckas dessa och ännu ett
par andra tidningar, t. ex. Le Journal. Män, som offentligt
bekämpa hvarandra med de skarpaste vapen, lefva och hafva sin
varelse i detta samma hus. De märka motståndarnes närhet genom
väggarna, möta hvarandra, när de springa uppför och nedför
trapporna, och känslan af att dagligen arbeta i fiendens närhet sporrar
och upphetsar dem till ett ännu fruktansvärdare hat.
Har man sluppit in i den labyrintiska byggnaden och vandrar
omkring i gångarna, kan det hända, att man, när dörrar slås upp
och smällas igen, på samma gång ser en skymt af Clemenceaus
mongolansikte och Henri Rocheforts hvita tuppkam, hvilken spotskt
reser sig mot taket. I ett af rummen ser man André Vervoort,
som med gnällig röst dikterar sina högtrafvande artiklar, i ett
annat Millevoyes tunna gestalt, som aftecknar sig på väggen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
