Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inbördes maktställning för närvarande är i Frankrike, behöfver
man alltså endast nämna, huru många valmän hvart och ett af
deputeradekammarens partier förfogade öfver vid senaste valet.
Af kammarens 572 deputerade (valda i det egentliga
Frankrike, icke i kolonierna) urskilja vi sju mer eller mindre skarpt
begränsade partier, nämligen: de moderata republikanerna (235), de
radikale (98), socialisterna (57), de socialistiskt radikale (82), de
rallierade (35), monarkisterna (58) och nationalisterna (7). Ett och
annat af dessa partier, till exempel de reaktionära, äro åter delade
i partier. Men vid alla viktigare afgöranden kan man räkna med
de sju grupperna, som kunna sägas vara uttrycket för den
politiska uppfattningen i den tredje republiken.
De moderata republikanerna äro kärnan i det gamla
opportunistiska partiet, hvars ledare ursprungligen var Léon Gambetta,
senare Jules Ferry och i våra dagar Jules Méline. De moderata
republikanerna äro ett parti tillhörande landets mera välbergade
klasser, som naturligtvis hålla på det bestående, på ämbetena och
privilegierna och på lagar, som åt öfverklassen betrygga de
materiella fördelarna. Boulangismen, Panamaskandalen och
Dreyfus-affären äro de mest talande vittnesbörden om de moderates inre
politik. Utåt äro de fredsvänner, mindre af kärlek till freden än
af fruktan för en monarkisk militärrevolt, som kunde placera makten.
på ett annat ställe. De moderata republikanerna utgöra kärnan i
deputeradekammaren. Partiet räknar 235 deputerade, och vid
senaste valet erhöllo dessa 3,090,853 röster.
De radikale äro det demokratiska reformpartiet och ledas
af en af Frankrikes få verkliga statsmän, Henri Brisson, som
var president för undersökningskommissionen i Panamaskandalen
och 1898 genomdref Dreyfusprocessens revision. En annan
framstående medlem af partiet är Léon Bourgeois, förut prefekt i Tarn.
Efter valet 1893 räknade de radikale 143 röster; vid senaste valet
sjönk deras antal ned till 98. Förlusten är dock endast skenbar,
i det en del af de radikale under mellantiden hafva förklarat sig
för inkomstskatten (l’impôt sur le revenu) och därefter räknas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
