Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Bayle hade icke heller kunnat fullända sin lifsgärning utan
fängelsestraff och landsflykt. Voltaire, som behärskade ett
århundrade, måste efter att hafva suttit i Bastiljen i två år tillbringa
öfver 30 år i utlandet, och Victor Hugo lefde som landsflyktig
utanför Frankrikes gränser i 18 år. Tung att vandra är den väg,
som leder till odödligheten hos det franska folket.
Zola bief dömd, och efter domen fick man ett sorgligt
vittnesbörd om, huru stor makt tillbakaskridandet, kyrkan och hären
utöfva på fransmännen. Pressen, som antingen säljer sig till
den högst bjudande eller på ett föraktligt sätt följer med
strömmen, såg sin fördel i att väcka hat mot Zola. Han blef icke blott
kallad för landsförrädare och italiensk jude, utan tidningar, som
hade känt sig högst smickrade af att få meddela hans romaner,
frånkände honom plötsligt all talang, och Le petit Journal, som
representerar dumheten och följaktligen läses af millioner, gick
allt längre och längre i förföljelsen och öfverskred till sist på ett
oerhördt sätt hatets gränser. I det nummer af denna tidning, som
jag nyss förut hade köpt och som man rent af slet ifrån
kolpor-törerna, stod det med stora, feta bokstäfver: Zola, fils cTun voleur1
Zola, son af en tjuf!
Och kolportörerna icke blott utbjödo tidningen, utan de
utropade med hesa skrik den epokgörande upptäckten, som var
vidlyftigt bevisad af en gammal officer. Jag hade hört deras hesa
rop, när jag steg upp på morgonen, och ropet följde mig på min
väg från boulevarden till Montmartre, och nu, då jag närmade mig
Rue de Bruxelles och befann mig framför N:o 21, tjöt det mig in
i öronen som ett vidrigt skrik af onda andar: Fils d’un voleur!
Fils d’un voleur! Zola måste inne i sin lönkammare kunna höra,
huru hans namn smutskastades.
Jag ringde, och efter en hastig granskning af portvakten gick
dörren upp, och jag befann mig i Zolas hus. Han äger det och
bebor det ensam, det är alltså hvad man i Frankrike kallar ett
hotell. Från porten leder en bred öppen trappa upp till våningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
