Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock tog jag ofrivilligt ett baksteg, då han nu i det fladdrande
ljusskenet kom fram emot mig. Han liknade en dödssjuk man, som
endast med uppbjudande af sina yttersta krafter kunde röra sig.
Alla känna alstren af denne mans gigantiska arbete, då de
för länge sedan hafva blifvit en hela världens gemensamma
egendom. Detta hans arbete har blifvit våldsammare med åren, och
äfven om icke Dreyfusaffären hade tillkommit, skulle nog ändå
hans ursprungligen starka kropp hafva visat spår af det. Nu hade
’ hans rygg blifvit böjd, och mörka fåror hade uppstått i det bleka
ansiktet, som syntes ännu blekare genom det mörka skägget. Den
fruktansvärda striden tycktes hafva beröfvat honom den sista
återstoden af hans krafter. Hans gestalt vittnade om nattvak, trötthet
och slapphet. Men i ögonen brann det en feberaktig eld, och
öfver dem hvälfde sig den höga öppna pannan som snillets
törne-kransade krona.
Zola hälsade vänligt, och med en viss litet barnslig blyghet,
som kännetecknar nästan alla stora människor, bjöd han mig taga
plats. Samtalet kom i gång och handlade först om likgiltiga
saker, tills Zola, som hade blifvit allt mera tankspridd, plötsligt
tycktes gissa mina tankar och gaf samtalet en helt annan riktning,
i det han sade:
»Ja, denna dag har varit tung. Nu är det besvärligt för mig
att stanna i Paris längre.»
Och han berättade:
»I morgse tog jag mig som vanligt en promenad i Parc de
Monceau. Jag stannade, som jag brukar, framför Guy de
Mau-passants staty och sände min gamle vän en tanke. Så hör jag
plötsligt under den rådande tystnaden det skrik, som ni har hört
i dag på alla gator och som tusen banditer tyckas hafva
samman-svurit sig om att skrika in genom väggarna i mitt hus.
Först trodde jag icke mina egna öron, men då ropet kom
närmare och då jag till sist upptäckte strax framför mig en af
dem, som ropade, en eländig trashank, som hade famnen full af
lögn och bakdanteri, blef jag alldeles ursinnig och ville hugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
