Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes hälsa fördärfbringande lif. Men den unge grefven, som
var sinnessjuk af kärlek, följde efter henne. Han besvor sin
älskade att på nytt bryta med de gamla vännerna, och hon gaf åter
efter för hans starka passion. Hon följde honom till Eondon,
där de ingingo äktenskap med hvarandra; men ännu innan
smekmånaden var slut, led grefven brist på penningar till de
nödvändigaste behofven. Hans familj begagnade sig af denna hans
kritiska belägenhet till att bringa honom på andra tankar. Han
lämnade sin hustru, och vanärad i sin kärlek, försmådd, lidande
af hostanfall och nervösa smärtor, sjuk och lutande mot grafven,
men vackrare än någonsin, återvände Marie Duplessis till Paris.
Och nu började en kortvarig, men i hennes yttre vandel
försonande period. En hvar såg, att hon bar dödens prägel på sin
panna, men dödsmärket prydde henne som ett diadem.
Inflytelserika vänner skaffade henne hertiginnetiteln, som gaf
henne tillträde till en viss del af adelns salonger, ja till hofvets
fester. Man kände, att hon skulle dö, och alla, som hade älskat
henne, täflade om att försköna hennes sista dagar och försona
hennes tankar med det nära förestående afskedet. Marie Duplessis,
namn och ryktet om hennes äfventyrliga lif och hennes skönhet
hade trängt ned till massan af folket, och en hel stad sörjde, då
hon i februari 1847, klädd i en bländande hvit dräkt och med
den hvita kamelian fast tryckt mot sina läppar, utandades sin
sista suck. Då hennes lik den 5 februari fördes från
Madeleine-kyrkan till Montmartre, följde grefve de Périgord båren till fots,
snyftande som ett barn. Dumas deltog icke i den imponerande
begrafningen; han var då i Spanien med sin fader. Men en
massa adelsmän, konstnärer och skriftställare, en oerhörd rad af
vagnar, hvari satt ett brokigt sällskap af damer, grefvinnor,
ba-ronessor och damer tillhörande den galanta världen, samt till slut
tusentals fattiga, hvilkas välgörarinnä den aflidna hade varit, allt
tillsammans ett oerhördt stort sorgetåg, ledsagade Kameliadamens
stoft upp till hennes graf.
Nu skiner solen stilla på den hvita marmorn, medan saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
