Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonen, konstnärsansiktet och det tunna, fladdrande håret, och
mördaren under alla sina mest afskräckande former, den ondsinte
mördaren med den lågt hoptryckta öfverdelen af ansiktet, hvilken
mördar endast för att tillfredsställa sin mordlust, mördaren med
den bakåt lutande pannan och det idiotiska utseendet, hvilken
icke alltid är fullt medveten om sina handlingar, och rånmördaren,
lömsk och listig som en tiger, hvilken från ett bakhåll öfverraskar
sitt offer. Och framför detta allenastående galleri: vaktmästaren,
mätt af god mat, småleende, själfbelåten, dekorerad med
militärmedaljer och, rasslande med nycklar, en bild af den bestående
ordningen, det borgerliga samhället, den oantastliga auktoriteten.
Vi gingo från sal till sal, och öfver allt funno vi samma
gripande bild, två till tre hundra fångar, som vände sig från arbetet
och sågo på oss med sina slöa, sorgsna eller trotsiga ögon. Midt
i arbetssalarna stod en fångvaktare, en före detta underofficer,
hvilken hade ögon som tycktes stirra hvar enda fånge in i hjärtat.
När denne man med rå stämma ropade: His! flögo alla förbrytarne
upp och gjorde militärisk honnör för oss.
I den sista salen, vi gingo igenom, voro fångarna sysselsatta
att rengöra gjutna föremål af messing. De voro uppställda vid
skrufstycken, buro förskinn och voro beväpnade med filar.
Vaktgöringen var därför här, såsom man kan tänka sig, ytterst farlig,
och fångvaktarne, som stodo på små tribuner, voro beväpnade till
tänderna. Det har ofta flutit blod i dessa salar.
Under tiden har vaktmästaren kommit i stark sinnesrörelse.
Det är en af fångarne, som har låtit filen hvila och fört handen
upp till hufvudet, ehuru hvarje rörelse, som icke är nödvändig för
arbetet, är strängt förbjuden i reglementet. Fången ursäktar sig
med, att det kliade i hans öra, men denna ursäkt retar
vaktmästaren till ännu vildare raseri. Smilgroparne i kinderna
förvandlas till blodsprängda fläckar, och med fradga skummande om
mungiporna blåser han i en hvisselpipa och befaller två
fångknektar, som komma in, att gripa syndaren och föra honom, Gud
vet hvart, men det är knappast till någon angenäm vistelseort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
