Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sky och skum af lefver med salad — och denna salad är
middagens stora clou.
Ty saladen, som naturligtvis icke hör till årstiden, är ett
verkligt mysterium. En redogörelse för dess historia och dess
raffinerade sammansättning skulle svälla ut till en liten intressant bok,
och den som kunde skrifva den behöfde icke fattigunderstöd.
Efter saladen serveras hummer (langouste à l’américaine).
Ty fransmännen betrakta hummern som en tyngre rätt än steken.
Så kommer efter hummern varm entremets, det vill säga
pudding, och till sist franska ostsorter, en massa dessert, smultron
till en franc stycket, kakor, kaffe och ett litet glas likör. Efter
kaffet rökes en havannacigarrett, hvartill det drickes ett glas
cru-vin. Middagen har räckt i tre timmar och kostat 80 francs.
Samtalet efter maten är helt stilla och fåordigt och handlar
om de närvarandes älsklingsrätt. Man påminner hvarandra om
stora matkännare och dröjer länge vid minnet af några
synnerligen märkvärdiga middagar. Till slut blir tonen nästan
sentimental. Man går tillbaka till de första barndomsintrycken och
till barnets naiva uppfattning af en diner.
Jag trodde, att middagen var slut, men på slaget 12 reste sig
hela sällskapet och marscherade till min öfverraskning till Grand
Hôtel. Vi gingo utför den breda kökstrappan och befunno oss
några ögonblick senare sittande i jätteköket omkring ett väldigt
träbord. Här serverade oss kockarne själfva feta kraftiga soppor,
salta, kalla saker och mättande husmanskost, som sällskapet genast
kraftigt högg in på och sköljde ned med stora glas genever. Öfver
rummet hvilade en frisk doft af mat, och efter den middag v
hade intagit var hvardagsmåltiden likasom etf återvändande til
naturen. Den väckte aptit, ja, hunger! Gourmanderna hade
plötsligt blifvit lifliga. De krökte ryggarna och berättade slippriga
historier, under det de höggo för sig af den grofva maten.
Då jag kom hem till mitt hotell och öppnade ett fönster
y
såg jag långt borta öfver bakgården ett upplyst fönster, och
i ljusskenet en ung flicka, som satt böjd öfver sin sömnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
