Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I teaterförfattarens grannskap tronar representanten för en
mäktig fransk adelssläkt, hertig Audiffret-Pasquier, som intager
akademiens trettionde stol, på hvilken La Fontaine för 200 år sedan
följde efter J. B. Colbert. Hertigen, som allaredan före
kejsare-dömet spelade en politisk roll, utöfvar i förening med hertigen af
Broglie ett betydande inflytande på akademien. De två hertigarne
äro i dag i liflig verksamhet för att skaffa en värdig efterträdare
åt sin aflidne hertiglige kollega.
Närmast hertigarne märka vi den berömde rättslärde Edmond
Rousse, som 1880 ärfde den tjugunionde stolen efter Jules Favre.
Vidare den manlige, mörkskäggige Sully Prudhomme, författaren
till Stances et poèmes, hvilken har sin plats på akademiens första
stol, som förut bland andra tillhört kardinalerna Fleury och Luynes.
Från vetenskap och litteratur gå vi med nästa stol in i den
katolska kyrkan, som bland de odödlige representeras af den bleke
kardinalen, biskop Adolphe Perraud, hvilken skildras som en
smidig och mycket kvick sällskapsman. Bredvid kardinalen sitter
François Coppée, som med sitt lidande, uttrycksfulla ansikte är så
betydligt olik sin sidoman till venster, den kraftigt byggde,
kort-halsade matematikern Joseph Bertrand. Till sist se vi närmast
tri-bunen »Den sköna Helenas» författare, Ludovic Halévy, den
banbrytande pedagogen Octave Gréard, grefve d’Haussonville, vicomte
Melchior de Vogüé, en kännare och beundrare af Henrik Ibsen,
samt Jules Claretie, direktören för Théâtre Français.
På en stol för sig själf sitter en berömd politiker och
minister, Charles de Freycinet, som har gått igenom
polytek-niska skolan och är framstående ingeniör. Hans intagande i
akademien, år 1890, ägde rum efter ett af de hetsigaste val, man
kän-känner till. Icke mindre än tio omröstningar måste företagas,
innan den radikale ministern, som i verkligheten är ytterst
konservativ, erhöll den stol, som blef ledig genom Émile Augiers
från-fälle. Vi gå hastigt förbi de tre spränglärde historikerna Albert
Sorel, Ernest Lavisse och Paul Thureau-Dangin, förbi skalden
vicomte Henri de Bornier (modell till skalden i »Sällskap, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
