Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att reta yttersta venstern med sitt inträdestal. Det är sådana
hänsyn, hvilka icke ens hafva något med odödligheten att skaffa, som
allt för ofta bereda inträde i franska akademien åt en begåfning
af andra eller tredje rang.
Sammankomsten är slut, och de berömde herrarne trippa
småpratande ut i försalen, där de taga på sig sina öfverrockar, hvarpå
de alltjämt småpratande trippa utför stentrappan. Så trycka de
hvarandras händer, men blifva likväl stående en stund på den
gräsbevuxna trottoaren. Det är en mycket vacker syn att se dessa
36 odödlige, nästan allesamman med hufvuden som likna stora,
mogna frukter, inom den gamla byggnadens omfattning.
Helt omärkligt förökas deras antal. Snart stå där många
flera än 36, ty hvar och en af dem har sin egen tiggare, som
infinner sig på akademiens gård på torsdags eftermiddag och får
en allmosa. Tiggaren, som själf är en gammal gubbe, frågar efter
de odödliges befinnande och gratulerar dem till det lyckliga valet
af Guillaume.
Det dröjer icke länge förr än det är ganska svårt att skilja
de nyankomna från akademiens medlemmar. Den årbräckte
Le-gouvé har glömt sin börs hemma; när han märker det säger han
till sin fasta tiggare: »Vill ni låna mig en franc, Durand!» Lu-
stigt är det också, att tiggarne gå i arf från den ene odödlige till
den andre. När t. ex. Albert Sorel 1894 ärfde Taines plats i
akademien, ärfde han på samma gång Taines tiggare, hvilken då
och från den stunden af de andre tiggarne benämndes Sorel. En
främling, som under sammankomsten befinner sig på gården, hör
till sin öfverraskning de tarfligt klädda männen med största
allvar titulera hvarandra: herr Taine, herr Renan, herr de Lesseps,
herr Augier, herr Dumas och herr Xavier Marmier. . . .
Xavier Marmier! Den gamle älsklige skalden! Med honom
må vi sluta dessa rader om den franska akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
