Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarne i Paris af Erik Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet trifves ojämförligt bäst i skandinaviskt umgänge (en smak som
starkt underhålles genom den fasta umgängesorganisation som kallas
svensk-norska sällskapet) och dess samkväm bevara på ett
förvånande sätt den äkta nordiska prägeln. Detta kan ju vara en
mycket lofvärd tendens, och vi framhålla den icke för att klandra; vi
konstatera.
Det synes som om den franska exklusiviteten, det i början
kyligt artiga bemötandet stött många af våra landsmän tillbaka;
de voro vana vid gemytligare former där hemma; uppfostran och
atavism reste sig som en mur mellan dem och fransmännen och
så arrangerade de sig sins emellan, enär de skyggade för
svårigheten att, bakom de banala affärs- och kaférelationerna, tränga in
i det intima lifvet, i familjerna. Det senare skulle dock hafva
lyckats dem, men endast tack vare vissa ansträngningar, en
disciplin, en oafbruten serie af uppmärksamheter, ett ganska
kännbart tvång på sig själfva, sina nedärfda rättframma och positiva
begrepp, oförenliga med den franska smidigheten, sina frikostiga
och obesvärade vanor, lika oförenliga med den franska formalismen
och eleganta torrheten. Men nordbon är af naturen bekväm, föga
»arrivist» och uppfattar umgängeslifvet icke som ett arbete utan
en förströelse.
I den fuktiga parisiska vinteraftonen, då gaslyktornas rader
spegla sig i den glänsande asfalten, kontemplerar den resande med
undran och längtan några upplysta fönster, en kvinnoskepnad,
hvars mjuka linier teckna sig bakom draperierna, en varm och
färgmättad interiör som skymtar. Därinne anar han en mystisk
och sluten värld, det franska hemmet, hvilken för honom äger
det okändas tjusning; där pulserar det äkta pariserlifvet, som icke
studeras från boulevardkaféernas terrasser. Efter denna vision
tröstar han sig med en stilla bock och känner sig helt främmande
och ensam i den ofantliga staden; han lämnar Paris utan att
hafva fått en förnimmelse af dess mest utsökta sensationer, af den
genomfina och hjärtliga stämning som ligger öfver den enklaste
hvardagsmiddag hos franska vänner, där man icke blir titulerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
