Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarne i Paris af Erik Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmslifvet bildade sig omkring t. ex. en Svante Hedin, och hvilket
här presiderades af Aurélien Scholl och Alfred Stevens. Det är
nu splittradt, Tortoni existerar ej mer, och de gamla spillrorna,
blandade med mera moderna element, representerande litteraturen,
konstnärsvärlden, pressen, teatrarne samt i viss mån äfven börsen
och politiken, återfinnas numera på café Napolitain och café Jullien.
Allan Österlinds konstnärliga alstring är ju lika erkänd i
Sverige som i Frankrike. Arved Johanson har sett sin
verksamhet förlagd uteslutande till det senare landet. Han är en af franska
flottans officiella marinmålare, hvilka åtfölja eskadrarne och
betraktas såsom tillhörande officerskårerna; har taflor i statens
mu-séer, Brest, S:t Brieuc, Boulogne och i marinministeriet; är
Monde Illustres bekante tecknare, hinner med allt, tillhör det stora
boulevardbladet Journal och är dess artistiska hjälpreda;
genomkorsar Atlant och Medelhaf ombord på franska örlogsmän och
räknar idel vänner bland sjöofficerarne; var den ende marinmålare
som tilläts medfölja kejsarjakten Standard, hvilken förde ryska
kejsarparet till Cherbourg; åtföljde marinministern Fockroy på
hans stora inspektionstur till Corsica och Tunis samt blef då
riddare af Hederslegionen. Hans senaste beställning från franska
staten är den 24 meter långa dekorativa panneau öfver stora
trappan i Skogarnes, Fiskets och Jaktens palats i världsutställningen.
Johansons friska och ursprungliga konst svär egentligen mot
begreppet »officiell målare». Han klämmer fram pansarkolosserna
i all deras imponerande kraft, så att de verka fruktansvärdt
storslaget, och hans vågor hafva en väldig rörelse, den ingen samtida
fransk marinmålare uppnår.
Men hur kommer det sig att just dessa bägge, Österlind och
Johanson, personligen mera kända inom parisiska kretsar än några
svenska målare, lysa med sin frånvaro i den svenska
konstafdel-ningen? . . . Silence et mystere.
’«ggsT
E. Sjös te dt, Svenskariie i Paris.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
