Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarne i Paris af Erik Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man visas då ut ur svenska afdelningen, får genomkorsa den
norska och upptäcker slutligen, ifall man har en hemmastadd
ledare, taflan borta i något slags korridor, bakom en trappa, på
något obestämdt område i närheten af Rysslands och några andra
länders utställningar. Den tillhör intet land, den är hemlös,
utkastad i en förstuga. Dock läses öfver ramen ett belysande
anslag: Suede.
På det sättet kastas på salongerna ut i bakrummen vissa
elevarbeten, hvilka kommit med på nåder, men egentligen borde
refuseras. Och taflan sitter här i den sämsta möjliga dager. Må
läsaren föreställa sig att den hänger rätt under en bred,
utsprin-gande läktare, i skuggan af denna och till på köpet af den stora
till samma läktare ledande trappan. Det är ett mer än sparsamt
ljus som lyckas sila in mellan sådana vidsträckta konstruktioner.
Med ljus och lykta hade ej kunnat anträffas en mer ofördelaktig
plats i hela konstpalatset. Och det blir tragikomiskt att se hur
skandinaverna som uppsöka taflan (ty den stora publiken går
liknöj dt förbi produktioner i trappor och korridorer), hur de kryssa
kring målningen, skygga med handen öfver ögonen och leta efter
den punkt, h vari från den njuter, af en någorlunda hygglig dager.
Vi hafva aldrig sett en konstnär bemötas på ett så
hänsynslöst, så upprörande sätt. Hr Forsberg är dock icke förste bäste
kluddare, som kan behandlas med nonchalans; han har hedrat
fosterjorden genom den största artistiska seger, af officiell art
åtminstone, någon af dess nu lefvande söner vunnit i utlandet; och
när han efter »En hjältes död» presenterar ett arbete af minst lika
monumental anläggning, borde väl detta mottagas med en viss égard.
Och frånsedt konstnärens personlighet är det redan på grund
af taflans äinne i hög grad opassande att skicka ut hans arbete
i trapporna. Vi föreställa oss att hela svenska historien erbjuder
icke ett mer ädelt och upphöjdt motiv för konstnärlig tolkning än
Gustaf Adolf vid Lützen. Vördnaden för vår störste konungs
minne, och helt enkelt den mest elementära respekt för oss själfva
och vår historia skulle väl oafvisligen fordrat en plats inom svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
