- Project Runeberg -  Christlig Chrönika / Kalender för 1888 /
6

[MARC] With: E. August Skogsbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 CHRISTLIG CHRÖNIKA.

Ristar dess tak och dess väggar och rycker och
sliter i dörren,

Sändande in genom springan ett
luftdrag äfven ett snöyr.

— — tt 00

Vid Årsskiftet.

"Dina tiders trofasthet är en skatt af salighe-
ter. Vishet, förstånd och Herrens fruktan äro
dess förvaringsrum.” — (Es. 83: 6).

TT blicka tillbaka till de förra tiderna för att se in uti
Guds handlingssätt med menniskors barn är i san-
ning intressant. Dess mera man ransakar derutinnan,
dess vissare blir man på Guds barmhertiga sinnelag till men-
niskan och på hans trofasthet i att utföra sin frälsningsplan.
Man fylles med samma känslor som profeten Esaias, då han i
sitt 25te kapitel och första vers uttrycker sig såhär: ’ Herre!
Min Gud är du, jag vill prisa dig, jag vill lofsjunga ditt namn,
ty du har gjort under; dina rådslag ifrån fordom äro sannfär-
diga och trofasta.” Detta att Herrens rådslag voro sannfärdiga
och trofasta fylde hans själ med lof och pris.

"Dina tiders trofasthet” säger profeten; d. v.s. de olika
tidskiften, under hvilka Herren varit trofast uti hvad han
lofvat. Och vi fråga, om det finnes någon tidsperiod, under
hvilken Herren icke varit trofast. De snart sextusen förlupna
åren, om hvilka vi veta att Herren haft att göra med menni-
skorna, utgöra en enda kedja af Guds trofasthet, der hvarje år
är en länk i denna kedja. Se huru Herren handlade under ti-
den mellan menniskans skapelse och syndafloden. Han sade till
Adam och Eva, att den dag de åto af det förbudna trädet skulle
de dö. (1 Mos. 3: 3.) (Att han menade den andliga döden, död
i synder, är uppenbart). Vi veta allt för väl, att det gick som
Gud sade. Han fälde sedan domen öfver ormen, ochi denna dom
öfver ormen gaf han det fallna slägtet ett löfte. (1 Mos. 3: 14,
27). Var icke Herren trofast? Kom icke ormtramparen? Be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:35:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/chrchron/1888/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free