Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 CHRISTLIG CHRÖNIKA.
ifver. Genom det hela sjuder liksom en feber. Och hvilka äro
nu frukterna?
För sig sjelf är han till skada, emedan han arbetar på ett
sätt, som beröfvar honom hjertats frid och hvila i Gud och väl-
signelsen tillika. Han hindras också från att sjelf göra framsteg
såsom lärare. Han nedsättes till sina krafter, till sin tro och
förtröstan, och uppgifver slutligen hela arbetet.
Och hvad godt har han då gjort barnen? Hade han någon
framgång, så bestod den uti att uppröra barnens känslor och
skrämma deras samveten. I allmänhet äro dessa känslor borta,
redan innan föreståndarens klocka ringer till afslutning af klass-
läsningen. Och om de än kunna uppröras ett par eller tre gånger
till, så är det dock snart utlärdt. Och då har hans ord förlorat
allt gehör i dessa barnens hjertan och samveten. Och de lemna
söndagsskolan utan alla intryck. Hos somliga barn kan han
hafva lyckats åstadkomma intryck, som fortfara. Men de blifva
icke barnen till nytta, emedan de äro utan all reda, såsom ej
stående i samband med kunskap i Guds ord. De endast förvirra
barnens sinnen och tankar, barnen förstå ej, hvad de betyda.
I värsta fall kunna sådana intryck blifva till skada, näml. för
svaga och nervösa barn. Skrämseln, som de fått isöndagsskolan,
förföljer deras tankar. De blifva icke allenast förvirrade utan
komma i mörker. De komma in i en labyrint af ångestfulla
tankar, och veta icke någon utgång derur. Guds ord, som ensamt
kunde lysa upp detta mörker och leda deras oro och fruktan den
rätta vägen, är dem främmande. Stackars barn! Ingen må tro,
att detta är luftbilder. Det är nog ledsamma, vanliga verklig-
heter. Det finnes åtskilliga små barn, som från söndagsskolan
hafva motttagit den enda vinsten att blifva "mörkrädda,” svaga
och nervösa. En sådan lärare, som använder skrämsel för att
jaga de små till himmelen med, skulle, ora han finge råda, sna-
rare föra dem till förståndets förlust än till himmelens vinnande.
Att denna lärare ville väl, det förnekar jag icke. Men han
missförstod sin plats och sitt arbete och skördade frukterna
deraf. Han glömde, att hans kallelse endast var såningsmannens.
Han arbetade för ögonblicket, i stället för att arbeta för fram-
tiden. Han arbetade med egen våldsam kraft i stället för att
låta Guds eget ord verka. Han liknade en trädgårdsmästare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
