Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL ROBERT G. INGERSOLL. 59
ma längre bort. Börja blott att gå uppför förgångna genera-
tioners trappa, och Ni skall snart erfara, att den är en Jacobs-
stege, på hvilken Ni klyfver högre och högre, tilldess Ni kom-
mer i åsynen af den allsmäktige.
’Men äfven om vi veta, att det finnes en Gud, hvad veta vi
om hans karakter?” Ni säger: "Gud är hvad helst vi före-
ställa oss honom att vara.” Från våra egna medvetanden skapa
vi en bild af gudomen, men denna är endast ett svagt återsken
af vår egen personlighet, och derefter falla vi ned samt tillbedja
det, som vi sjelfva framkallat icke med våra händer utan med
våra sinnen. Detta må i viss mån vara sant beträffande hed-
ningarnas gudar, men slår icke in på naturens Gud, hvilken är
lika oföränderlig som naturen sjelf. Ni kan lika så väl säga,
att naturens lagar äro hvad helst vi föreställa oss dem att vara.
Vi behöfva dock ej gå långt för att finna, att dessa senare, i
stället för att gifva efter för vår vilja, äro stränga och obevekli-
ga, och vi stöta oss emot dem till vårt eget förderf. Gud böjer
sig ej för den menskliga tanken eller den menskliga viljan. Ju
mera vi studera honom, desto mera finna vi, att han icke är
hvad vi föreställa oss, att han är, utan att han är vida större än
någon bild af honom, som vi förmått skapa.
Efter all sannolikhet genmäler Ni nu, att föreställningen
om det Högsta väsendet är allenast ett abstrakt begrepp, som
icke är af någon praktisk vigt eller betydelse för menniskans
lif. Derpå svarar jag, att den är af omätlig vigt. Tag bort fö-
reställningen om Gud, och Ni har tagit bort den högsta mora-
liska tygel på menniskan. Det finnes då ingen herskare öfver
menniskan, och hon blifver sin egen lag — en lag lika oförmö-
gen att framkalla ordning samt hålla samhället tillsammans,
som en menniska är att med sina små händer hejda stjernorna
uti deras lopp.
Jag vet, huruledes Ni, med anledning af den moraliska
oordningen i verlden resonerar mot Guds tillvaro. Edra skäl
inverka starkt på inbillningen samt kunna begagnas med fruk-
tansvärd verkan. Uti färger, de der alls icke äro för starka,
framställer Ni den orättvisa, som gör sig gällande i förbindel-
serna mellan menniskorna, missförhållandena uti samhället, den
rikes förmätenhet och den fattiges elände: uti mörka färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
