Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL ROBERT G. INGERSOLL. 65
kunde bemäktiga sig menniskans sinnen. Detta skulle göra
Honom till den fruktansvärdaste tyrann i hela universum — en
Molock, uppslukande sina egna barn. Jag ryser, då jag erinrar
mig den trotsiga stolthet, med hvilken Ni yttrade: "en sådan
Gud hatar jag af hela min själ.”
Men lugna eder. Vi vilja låta detta utbrett af raseri lägga
sig, innan vi åter upptaga samtalet. Då Ni lugnat eder litet
mera, vill jag helt blygsamt antyda, att Ni måhända kämpar
mot edra egna inbillningsfoster. Jag har aldrig hört någon
kristen lärare säga: "att Skaparen bragt varelser till verlden för
att tillintetgöra dem.” Vore det då icke bättre att inskränka
eder sjelf till tillförlitliga uppgifter, helst ämnet är af beskaf-
fenhet att uppväcka de mest högtidliga och djupa känslor?
Jag ämnar nu icke inlåta mig uti någon granskning af lä-
ran härom. Ej heller vill jag åberopa en enda text. Jag en-
dast inskränker mig till att fråga eder, huruvida det icke är en
vetenskaplig sanning, att verkan af allting, som härleder sig
från en naturlig orsak, är evig. Vetenskapen har öppnat våra
ögon för åtskilliga särdeles märkliga förhållanden uti naturen.
Läran om luftdallringen har af vetenskapsmännen utvecklats i
en oroväckande grad. De förtälja oss, att det är bokstafligen
och mathematiskt sannt, att man icke kan kasta en boll upp i
luften utan att skaka hela systemet. Sålunda verkar allting
uppå hvartannat. Hvad som gäller om rummet, gäller sanno-
likt äfven om tiden, och fysikens lagar torde hålla stånd äfven
på det andliga området. Då menniskans själ och kropp skiljas
åt, börjar den förre ett lif, tusen gånger kraftigare än det när-
varande, och uti hvilket de slöa känslorna icke äro af nöden så-
som medel för erhållande af kunskap, alldenstund anden sjelf
blir helt och hållet öga, öra och förstånd, under det minnet skall,
likt en elektrisk gnista, låta hela det förflutna inom ett ögon-
blick åter framstå för själen, och den moraliska känslan blifver
lifligare än någonsin förut. Här hafva vi då alla vilkoren för
belöning — en verld, hvilken, huru dunkel den än må synas,
likväl är likaså verklig som hemmen, boningarna samt verksam-
heten uti vårt nuvarande tillstånd, med minnet, följande våra
gerningar i spåren och samvetet mera obevekligt än en domare
afkunnande sin allvarliga samt slutliga dom.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
