Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL ROBERT G. INGERSOLL. 69
Derföre långt ifrån att vara en telning af sin tid och sitt folk,
var han en fullkomlig motsats till dem båda. Judarna voro det
mest trångbröstade och skrymtaktiga folk på jorden. Han lärde
och utöfvade den största barmhertighet. De voro uppblåsta af
andlig högfärd. Han förkunnade ödmjukhetens dygd: sålunda
uppspirade från stolthet, sjelfviskhet och skrymteri dygdens
fulländade blomma. Det är detta omstörtande af naturens ord-
ning, som utgör undret uti hans historia, och ju mera vi tänka
derpå, desto underbarare blir det. Allt detta föll mig i minnet
denna minnesvärda dag, då lag färdades öfver höjder och genom
dalar i Judeen och Galileen, och jag kunde icke underlåta att
säga till mig sjelf: "Att antaga, att Jesu Kristi karakter vore
det naturliga fostret af ett sådant folk och en sådan tid, är att
tro på något, som är mera osannolikt och omöjligt än vår reli-
gions gudomliga ursprung.”
Jag vet, att åtskilliga fritänkare uti sinaskrifter försökt att
förringa styrkan hos detta argument. De förtälja, under det de
ådagalägga stor historisk lärdom, att i judendomen funnos spi-
rituella inflytanden, som banade väg för kristendomen. Så på-
står Renan, hvilken, ehuru han förklarar Jesus för den störste
af menniskor, ett menniskoslägtets föredöme, likväl försöker för-
klara denna storhet med att till en del härleda densamma från
åtskilliga andra den tidens omständigheter. Tillhörande öster-
ländska skolan och särdeles förtrogen med den tidens litteratur
och historia, gör han af desamma det bästa bruk, han kan.
Hans afsigt är att komma oss att tro, att Jesus var en lärjunge
af Hillel eller någon annan vördnadsvärd rabbin, och att, än-
skönt han förädlade sina lärare, han likväl från dem erhöll sjelf-
va kärnan till sin bergspredikan. Sannt är, att han var en
ovanlig natur, fint bildad och känslig för allt det goda, som
fanns på hans tid, samt tillegnade sig detsamma. Men, oaktadt
allt detta, var han endast ett barn af sin tid, det fullkomligaste,
som kunde skapas, säger ni, men likväl blott en naturlig och
icke en öfvernaturlig varelse.
Sådan är Renans lära, hvilken han framställer med den
största tvärsäkerhet. Likväl framlägger han icke ens det rin-
gaste bevis för densamma. De forntida inflytanden, om hvilka
han ordar så mycket, åskådliggör han endast på de mest obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
