Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL ROBERT GC. INGERSOLL. 89
rör, så drages Ni strax tillbaka till detta såsom ett svart åskmoln
som förmörkar hela horizonten, kastande dess väldiga skugga
öfver så väl detta som det tillkommande lifvet. Ert fördömande
af denna ’"omenskliga tro”, som ni kallar den, är så öfverallt
framträdande, att man skulle tro att hela religionen bestode blott
deruti, att det är alltsamman vrede och förskräckelse. Men
detta är att taga eu liten del för det hela. Religionen är ett
stort system, i hvilket omnämde punkt är ett enda drag: det är
endast en läropunkt bland de många, som ingen betviflar, att de
äro kristna, hålla det icke heller så före eller endast på för-
mildradt sätt, medan de med allt hjerta antaga och bekänna sig
till den religionen, som Kristus infört i verlden. — — — — —
Men medan all frihet tillåtas andra kan jag dock icke sjelf
så lättligen fria mig från denna allvarliga och skarpa sanning.
Det moraliska onda i verldsalltet är för mig en förfärlig verk-
lighet, och jag kan icke fatta huru att begränsa det till tidens
område. Straffet synes för mig vara en nödvändighet af den
himmelska lagen. En lag utan straff för dess öfverträdande är
ingen lag. Beviset härför behöfver jag icke eus grunda på
bibeln, utan på principen, som ni sjelf erkänner. Ni säger: ”Det
fins intet straff, ingen lön, följder finnas.” Nåväl, tag nu ”följ-
derna” och se efter hvar de föra er. När en menniska följt sina
liderligheter och reducerat sin kropp till det yttersta och sinnet
till vanvett, så säger Ni, att det är en "följd” af hans liderliga
lefverne. Är det då en stor förvändning i språk att säga det vara
hans "straff, icke dess mindre, ett straff, fastän sjelfådraget?
För den eländige uslingen, som rasar i dårhuset, är det af mindre
betydelse, hvad namn det bär, så länge han våndas i helvetets
smärtor. Och här skulle er teori om ’"följder”, om den efter-
följdes, sträcka sig mycket långt. Ty om en menniska lefver
efter döden och bibehåller sin identitet, skulle då icke hennes
förgångna lifs "följder” följa henne i det tillkommande? Och
om hennes tillvaro är oändlig, äro då icke ock följderna oändliga?
Och hvad vore detta annat än evigt straff?
Men Ni säger, att det moraliska straffets verkan upplöses
genom det milda sätt, hvarpå man undslipper straffet. Hon
behöfver endast ångra och bekänna sina synder och så åter-
ställes hon inför lagen till samma förhållande, som om hon icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
