Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF TILL ROBERT G. INGERSOLL. 93
’Tusende gånger har jag sagt och säger det igen, att odöd-
lighetsideen, som likt ett haf har stigit och lagt sig i mennisko-
hjertat med sina otaliga böljors förhoppningar och farhågor,
svallande på tidens och ödets klippkust, blef icke födt genom
någon bok eller något samfund, eller religion. Menniskans till-
gifvenhet har framalstrat det, och det skall fortfara att stiga och
falla under tviflets skuggors och dimmors mörker så länge som
kärleken kysser dödens läppar.”
Ni fortsätter: ’"Tusende gånger har jag sagt och jag säger
det igen, att vi icke veta eller kunna säga om döden är en mur
eller en port, dagens gryning eller slut, vingarnes utsträckning
till flykt eller deras eviga hopläggning, solens upp- eller nedgång
eller ett evigt lif som medförer sällhet och kärlek för alla.”
Sköna ord! men obeskrifligt dystra! De tärga molnen i
silfverglans, dock förblifva de moln, dystra och ogenomskådliga.
Men torde hända att vi icke borde förvänta något klarare eller
ljusare från en, som icke inser något ljus utom naturens. Detta
ljus är mycket svagt. Om det vore allt vi hade, skulle vi vara
just der Cicero var och med honom och er säga, att det "tillkom-
mande lifvet var mer att hoppas efter än att tro på.” Men ut-
visar icke denna ovisshet behofvet af något öfvernaturligt, som
gifves i honom som "blef korsfäst, död och begrafven och på
tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda?” Det är dödens
besegrare som ropar till de klenhjertade: "Jag är uppståndelsen
och lifvet.” Sedan han har gått förut och upplyst grafvens mörka
pass, behöfva vi icke frukta för att efterfölja honom, hvilande
på vår Mästares ord: "Jag lefver, I skolen ock lefva.”
Tron om ett annat lif är en kostelig arfvedel, som icke kan
slitas från det qvidande hjertat utan med en slitning som rycker
i hvarje hjertesträng; och det var på detta jag syftade såsom en
eländig, lidande, förtviflande själs fäste, när jag frågar: ”Synes
det er icke något grymt att så behandla edra medmenniskors
tro, på hvilken deras hopp stöder sig om allt som skingrar
mörkret från deras närvarande tillvaro? Den grymma förebrå-
elsen genomdrifver Ni med stor värme sägande (med någon för-
ändring af mina ord): "När jag förnekar fördömelsens tillvaro
svarar Ni att det är något för grymt i denna mina medmenni-
skors trosbehandling.” Säkerligen var denna ordomväxling, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
