Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TROENDES DÖD EN SÖMN. 107
känsla af smärta äro motsatta begrepp. Den ena måste nöd-
vändigt utesluta den andra.
När nu de troendes död kallas en sömn, måste något sådant
inträffa i deras död. All oro, ångest, förskräckelse, qval, döds-
fruktan, kamp, lidande, hvilka tillhöra detta lifvet och oftast
blifva större, ju närmare döden det lider, upphöra i döden. Man
undslipper allt det man önskat undslippa och närmar sig allt det
hvarefter man längtat. Och äfven deruti är döden lik en sömn,
att alla smärtor upphöra, strax innan kropp och själ skiljas.
Derför lära de, hvika genomgått döden, lika litet veta hvad sjelfva
genomgåendet var, som den, hvilken somnar, efteråt vet hvad
sjelfva somnandet är.
Men -— hvad man känner eller icke känner å sido — hufvud-
frågan blir: Är det farligt för en troende att dö? Den som
somnar in uti ett hus, hvilket under natten kommer att brinna,
kan nog somna ljuft men han somnar farligt. Kan det på samma
sätt vara någon fara för en troende att dö.
Nej, ingen fara, så vidt han i sanning tror på Kristus. Han
är då i honom lika väl den stund han dör, som under det han
lefver, och sålunda utom all fara. Kristus har, enligt Joh. 6: 39,
förbundit sig att bevara alla dem Fadren gifvit honom ända till
uppståndelsen på yttersta dagen. Sålunda måste han bevara
dem lika väl £ deras död och efter deras död som före deras död.
Och Paulus säger (Rom. 14): Ingen af oss lefver sig sjelf och
ingen dör sig sjelf. Det är: Likasom ingen, hvilken i sanning
hör Kristus till, lefver för eget ändamål, på egen bekostnad och
på eget ansvar, så dör ingen sådan för eget ändamål, på egen
bekostnad och på eget ansvar. Kristus, som varit hans herre i
lifvet, fortfar att vara hans herre äfven i döden och ansvarar sjelf
för, att det då går väl för tjenaren. Han sörjer då för — mensk-
ligt taladt, noggrannare än vanligt, emedan det då är farligare
än vanligt — att han får med sig alla de sina; att ingen förloras
och ingen skadas. Likasom en fältherre sörjer för sina trupper,
lika väl då de i den skröpliga farkosten föres öfver floden som
då de gå i striden. Och sörjer Kristus för oss och ansvarar för
oss, då har det ingen fara, då går det väl, huru farligt det än ser
ut. Ty han är en allsmäktig herre och konung, äfven öfver
döden. I kraft af denna sin makt kan han — och för sin kärleks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
