Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattentaken, hvilkas ytor på sådant sätt mildras.
Tvärbyggnadens breda och höga gafvelmurar med dithörande
rösten göra med sina sträfpelare, fönsteröppningar och
nischfördjupningar ett angenämt afbrott mot långhusets
och tornens hållning, och de stå i bästa samklang med
korets likartade anordning. På några hundra stegs
afstånd från bakfaçaden i öster erbjuda den tresidiga
altarväggen och den å ömse sidor framskjutande
tvärbyggnaden med sina sträfpelare och fönsteröppningar en
öfverraskande anblick, helst de båda tornens öfversta
afdelningar samt rösten och spiror höja sig öfver vattentaken.
Man tycker sig här ingalunda sakna några utbyggnader,
ännu mindre en såkallad takryttare. Vid betraktande
af östra façaden finner man, att den lilla ingången på
midten af altarväggen och de små fönsteröppningarne å
sidorna derom skulle på det mest störande sätt inverkat
på det helas harmoni. Ingången hade föga öfver 2 fots
bredd och 6 fots höjd och genomskar sockeln, men
hvardera af fönsteröppningarna höll ungefär 2½ fot i
fyrkant och höjde sig föga öfver densamma. Man tänke
sig, huru dessa småaktigheter skulle visat sig i förening
med de storartade fönsteröppningarna deröfver. Härtill
kommer, att, då tröskelstenen ligger 2¼ fot under
långhusets och tvärbyggnadens golfplan och ytterligare under
korets 2, sex inre trappsteg måst i sakristian inrymmas
för att der uppkomma, hvadan den blifvit å midten nära
afskuren. De små fönsteröppningarne, som höjde sig få
tum öfver golfplanen, voro i anseende till korets
utomordentliga belysning ej allenast öfverflödiga utan jemväl
narraktiga. Hade tvärbyggnaden varit, såsom flerestädes
visar sig i nyare helgedomar i modern medeltidsstil, vida
lägre än mellanskeppet; så skulle densamma kommit i
ett störande missförhållande såväl till långhuset som till
koret.
Det var ingalunda någon nödvändighet att å en
sådan plats höja grundvalarna 3 fot; ty genom
afledningsrör inunder och rännstenar ofvanpå hade nederbörd
kunnat afledas och fukt förekommas; men då en dylik
förböjning blifvit gjord, så vilja vi ej neka, att
byggnaden derigenom vunnit i anseende. Att sockeln, som
enligt ritningen och byggnadsstilen bort vara 1 fot hög,
blifvit mer än dubbelt högre, och att trösklarne, hvilka
med samma skäl skulle legat vid den nedra kanten af
sockeln, fått intaga den öfra, och att således fyra
trappsteg framför hvarje ingång blifvit nödvändiga, har
medfört betydlig kostnad utan motsvarande gagn. Mången,
som ej är förtrolig med de gamles byggnadssätt, torde
dock tycka, att byggnaden blifvit genom denna
förhöjning prydligare, ehuru detta är en modern anordning.
Vi lemna gerna en sådan mening derhän. Vid närmare
skärskådande af yttre detaljer röja sockelns ringa
framsprång och låga skråkant, bandlistens förfelade profil och
murarnas kryssband, att den ledare, hvilken man 1854
antagit, ej förstått, huru han borde bete sig. Att flere
af de fönsteröppningar, hvilka bort vara likstora, blifvit
i någon mån skiljaktiga, är en vårdslöshet, som vållat
mycken svårighet vid insättning af likstora rutfack. Till
följd häraf ha några rutfack blifvit väl stora och andra
väl små, hvadan de förra synas inklämda, men de
senare skadas af stormar.
Den åskledare, hvilken finnes på kyrkan, förtjenar
att omnämnas. Tre spiror, som bestå af koppar med
platina, äro uppsatta å tornens spetsar och å midten af
korsskärningen. Från dessa spiror nedgå lika många
linor af koppartråd. Härtill höra metallkopplingar,
uppbärningsgafflar och isoleringsöglor. Linorna, hvilka
nedgå vid södra och norra tornets östra hörn och vid
tvärbyggnadens östra sida, ha å nedra ändarna 1 fot
breda, 12 långa kopparremsor, som äro nedgräfda i
jorden.
Vid inträde genom hufvudingången blir man
öfverraskad af kyrkans inre förhållande. Här visar sig, att
mellan- och sidoskeppen stå i full öfverensstämmelse med
hvarandra, och att de ha mer än tillräcklig belysning,
hvadan alla deras takhvalf mycket väl genomskådas; men
tvärbyggnaden och koret ha en nästan bländande dager,
således ett mycket passande förhållande mellan gremium
och sanctuarium eller vestra och östra delen. På ett
behagligt sätt brytas murytorna af pilastrarna, pelarnas
massor mildras af fina språng och sträckmurarne derpå
lifvas af stora nischfördjupningar. Takhvalfven tyckas med
sina smala skilje- och korsbågar samt fina kantlister
ingalunda behöfva starka motståndslinier. De fyrkantiga hål,
som finnas i hvalfsvicklorna mellan skilje- och korsbågarna
och som hålla blott 3 tum i hvarje sida, märkas föga,
men de gagna dock i tvenne afseenden. Genom dessa
hål beredes en lindrig men nyttig luftvexling. Om
sådana hål saknas i takhvalfven, stannar i svicklorna
derofvanpå takdropp, hvilket förorsakar anfrätning och
frostsprängning, hvadan instörtning blir, såvida ombyggnad
försummas, en naturlig följd.
Då det yttre af kyrkan blifvit till följd af sockelns
stilvidriga anordning högre, så har tvärtom det inre
blifvit genom golfplanens höjning efter trösklarna 1 fot lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
