Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spurgeons härkomst och ungdom. Waterbeach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moster — en annan moder i öm omvårdnad och
fördragsamhet — och sina bröder ut i stallet, der han placerade
dem på höknippor och sjelf klef upp i krubban och
predikade för dem. Hans sedliga allvar varsnades både af
familjen och besökande. Då han var tio år gammal,
besökte pastor Richard Knill Stambourne för att predika för
Londons Missionsförening. Den lofvande gossen väckte
hans uppmärksamhet, hvilket dock icke behöfde vara något
särskildt märkvärdigt, enär predikanter på deras
insamlingsresor alltid äro mycket öfverraskade af de utmärkta
egenskaperna hos barnen i de familjer, der de bo. Men pastor
Knills känslor togo en bestämdare form. Han talade och
bad med gossen, sammankallade familjen, lade händerna
på hans hufvud och uttalade såsom sin öfvertygelse, att
unga Spurgeon skulle komma att predika evangelium för
många tusen. Möjligtvis bidrog, såsom ofta händt,
förutsägelsen till sin egen uppfyllelse.
Ett bekant ställe uti en af hans tidigare predikningar
synes gifva vid handen, att han en gång var i fara att falla
i otro.
“Det var ett tillfälle då jag lät mitt trosankare fara.
Jag kapade min öfvertygelses ankarketting. Jag låg icke
längre förtöjd invid uppenbarelsens kust. Jag lät skeppet
drifva för vinden och satte sålunda ut på otrons färd.”
Men det tillstånd af otro som på detta sätt beskrifves
måste hafva varit af mycket kort varaktighet, ehuru det
naturligen tedde sig som fasan af ett svart mörker, då han
blickade tillbaka derpå.
Slutligen kom den tid, då hans själ var helt och hållet
uppskakad.
“Jag bad i sex månader — bad af allt mitt hjerta
under stor själsångest, men fick intet svar. — — — — Jag
kände, att jag ville göra hvad som helst och blifva hvad
som helst, blott Gud ville förlåta mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
