Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spurgeons härkomst och ungdom. Waterbeach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“I Januari 1850 blef det mig genom Guds nåd möjligt
att förtrösta på Jesus Kristus såsom min frälsare. Genom
Guds försyn kallad att bo i Newmarket såsom medlärare i
en skola, försökte jag förena mig med de troendes
församling i denna stad, men enligt hvad jag läste i skriften bör
en på Kristus troende begrafvas med honom i dopet och
på så sätt offentligen beträda det kristliga lifvets väg.
Jag såg mig om efter en baptistpredikant, men var icke i
stånd att finna någon närmare än i Isleham, der en viss
W. W. Cantlow bodde, hvilken förut varit missionär på
Jamaica, men nu var pastor i en af baptistförsamlingarna
i Isleham. Mina föräldrar ville, att jag skulle följa min
egen öfvertygelse. Pastor Cantlow förklarade sig villig
att döpa mig, och min principal gaf mig en fridag för detta
ändamål.
Jag kan aldrig glömma den 3 Maj 1850. Det var min
moders födelsedag, och inom några veckor skulle jag sjelf
fylla 16 år. Jag steg upp tidigt för att få använda ett par
timmar till ostörd bön och öfverlåtelse åt Gud. Sedan
hade jag åtta mil att gå till fots för att komma till den
plats, der jag skulle nedsänkas till den treenige Gudens
namn enligt den gudomliga befallningen. Det var
ingalunda någon varm dag; och detta var väl, ty det gjorde
min två a tre timmars fotvandring så mycket angenämare.
Åsynen af pastor Cantlows leende ansigte var mig en rik
belöning för denna morgons promenad. Jag tycker mig
ännu se den gode mannen och den hvita falaskan i
eldstaden, vid hvilken vi stodo och samtalade om den
högtidliga handlingen som förelåg oss.
Vi gingo i sällskap till färjstället, ty vännerna i
Isleham hade ännu icke bortklemats, så att de förlagt
dopförrättningar inomhus i en af menniskohand gjord funt,
utan begagnade den rinnande floden såsom ett rymligare
dopkapell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
