Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spurgeons härkomst och ungdom. Waterbeach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Islehams färjställe vid Lärkfloden är en mycket lugn
plats en half mil från staden. Samfärdseln framkallar
sällan något buller någon gång. Sjelfva floden är en
vacker ström, som skiljer Cambridgeshire från Suffolk.
Båthuset, på planschen gömdt bakom träden, ställes vid
dopförrättningar till predikantens och kandidaternas fria
förfogande. Der flodbåten är uppdragen på land för lagning,
ställer sig predikanten, ifall dopet sker på en hvardag, då
åskådarne äro få. Men på Herrens dag, då stora skaror
samlas, talar predikanten, stående i en båt förtöjd midt i
strömmen, ordet till de folkmassor som samlats på båda
sidor om floden. Detta kan ske så mycket lättare, som
floden icke är särdeles bred. Der tre personer ses stå, är
det vanliga stället, der man nedstiger i vattnet. Rätta
djupet med säkert fotfäste är snart funnet, och så utföres
den anslående handlingen i den sakta flytande strömmen.
Aldrig har någon olycka eller oordning inträffat vid
dopförrättningarna. På en sträcka af sju eller åtta mil
betjena sig icke mindre än fem baptistförsamlingar af samma
flod, och de skulle på inga vilkor afstå från att döpa i
det fria.
För mig syntes mycket stöta tillsammans denna dag.
Klädd, såsom jag tror, i en jacka med nedviken gosskrage,
åhörde jag predikan som föregick dopförrättningen, men
deraf minns jag platt intet. Jag var med mina tankar i
vattnet, än lycklig i sällskap med min mästare, än ensam,
fruktande och förskräckt att göra en så offentlig
bekännelse. — — Det var en ny erfarenhet för mig, som aldrig
sett ett dop. — — — Då det blef min tur att vada ut i
vattnet, blåste en häftig vind, men då jag gått några steg
och varsnat folket i färjan, i båtar och på andra stranden,
kändes det, som skulle himmel, jord och helvete taga mig
i betraktande. Jag blygdes icke att i samma ögonblick
bekänna mig vara en Lammets efterföljare. Fruktan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
