- Project Runeberg -  Charles H. Spurgeon. Hans tro och verksamhet /
66

(1892) [MARC] Author: Heman Lincoln Wayland Translator: Carl G. Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Metropolitan Tabernaklet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

66

SJETTE KAPITLET.

delser ur lifvet med stor ledighet och på ett passande sätt,
och han riktar hela sin styrka, icke åt sin predikan, utan
till sina åhörare. Han framställer sina tankar klart,
följdriktigt och i en sammanträngd form; och vid slutet af
hvarje hufvudafdelning af sin predikan gör han personliga
tillämpningar af de utvecklade sanningarna på sina
åhörare samt beder Gud gifva sin välsignelse dertill. Hans
sätt är öfver ali beskrifning enkelt och okonstladt. Han
synes icke alis vara medveten om att han utfor ett stort
verk, och jag sökte fåfängt efter något tecken som tydde
på att hans stora framgång förvridit hans hufvud. Han
besitter en ovanlig förmåga att framställa sitt ämne såsom
måladt för åhörarnes Ögon, men begagnar den sparsamt.
Jag kunde lios honom iakttaga dessa nervösa rörelser i
händer och fötter, hvilka äro egendomliga för mäktiga
talare, då de bereda sig att tala, och likaså under talets
fortgång den nära förbindelsen mellan hans lemmar och
tankegången i hans tal, hvilken helt beherrskade hans
rörelser och frambragte dessa gester, hvilka äro så
uttrycksfulla hos en talare.–-

Hvarje ädelsinnad menniska bör vara tacksam för det
verk Spurgeon utför. Jag kunde icke undgå att göra mina
jemförelser mellan den andliga värma som liär rådde och
hvad jag för några dagar sedan såg i Westminster Abbey.
I detta gamla, stolta grafkcr för konungar,
vördnadsbjudande icke mindre för ålder än kunglig prakt, framvällde
den stora orgeln sina djupa toner, hvilka än smekande, än
brusande, blandades med de lejde sångarnes röster. Inför
de rike och betitlade åhörarne satt en kör, bestående af
tjugufyra personer. Korgossarna, iklädda hvita drägter,
hade brottats i mellersta delen af kyrkan bland grafvar och
monument just innan gudstjensten begyntes. Gudsdyrkan
må liär vara liängifven och stämningsfull, så är den dock
så kostbar, att den måste af nödvändighet inskränkas till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:38:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/chspurgeon/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free