Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Spurgeon såsom predikant af Prof. och Teol. Dr. T. H. Pattison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
John Bright kunde ha sagt detsamma, och de två
männen hade mycket gemensamt. Bright var dock mera
konstnärlig i sitt sätt att tala och egnade mycket mera
uppmärksamhet åt ordens välljud och satsernas
musikaliska rytm än Spurgeon. Det var Spurgeon som sade: "Jag
hatar vältalighet." Och han förklarade hvad han menade
dermed genom att tillägga: "Vackert språk synes mig
gudlöst, då själar hålla på att förgås." Men både Bright och
Spurgeon litade såsom talare lika mycket för sin framgång
på det engelska språkets enkelhet och kraft. Hvar och en
som känner båda dessa män skall snart hos dem upptäcka
ett annat framstående drag, som anses vara utmärkande
för engelsmännen, nemligen det sunda omdöme, som är
dårars fasa men de vises förnöjelse. Detta sunda omdöme
satte ofta Spurgeon i stånd att bruka sina qvickheter så
att han direkt vann det åsyftade målet. Det var på det
sättet han bemötte och tystade klandret mot en sin egen
ovana och hvad han hade sagt om densamma. Genom
detta sitt sunda omdöme löste han ofta den gordiska
knuten i diskussioner öfver andra och vigtigare frågor, så att
ett ord från honom ofta gjorde slut på motsägelserna. Om
teatern t. ex. yttrade han sig sålunda:
"Vår uppgift är att höja menniskan och ställa henne
på en ståndpunkt, der hon icke skall känna behof af sådan
förströelse, utan tvärtom se ned på den med förakt. Vi
hafva allt för ofta i de kristna familjerna sett frukterna af
teaterbesöken för att kunna hysa det ringaste tvifvel om
hurudan inrättning teatern är och hvad inflytande den
utöfvar. — — — Skulle någon komma till mig och fråga:
‘Kan jag gå på teatern?’ så skulle jag svara: ‘Behöfver du
gå dit? Om så är, då må du gå, men då måste du taga
detta som bevis på att du ännu icke i ditt hjerta mottagit
den nåd du behöfver’."
Detta aldrig svikande sunda omdöme bidrog äfven att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
