Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Spurgeon såsom predikant af Prof. och Teol. Dr. T. H. Pattison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96 FEMTE KAPITLET.
mildra ett annat mycket framstående drag i Spurgeons
karakter, nemligen hans starka själfständighetskänsla. Han
var alldeles främmande för fruktan. Aldrig kunde någon
beskylla honom för feghet i sedligt afseende. Ända från
början beträdde han sin egen bana och vandrade densamma
framåt med full tillförsigt.
Dr. Clifford har fästat uppmärksamheten på att
Spurgeon lät borttaga predikstolen och i dess ställe anordna en
plattform, och derpå att denna förändring kan tjena som
belysning af den frihet från stela former, hvilken genom
hans exempel blifvit allmän bland predikanter på den
senare tiden. Spurgeons första uppträdande i London, hans
handlingar och då fällda yttranden vittna om hans
ovanliga djerfhet och sjelfständighet. Han berättade för mig
vid ett tillfälle, att han till sitt första uppträdande i
kapellet vid Newparkgatan köpte sig en stor, kulört ficknäsduk,
hvilken han höll i handen under det han predikade,
emedan "han trodde att detta hörde till modet i London". Men
detta var troligen hans sista försök att ställa sig modet till
O O
efterrättelse, och äfven detta försök måste hafva illa
motsvarat sitt ändamål. Då församlingens diakoner efter denna
första predikan inbjödo honom att återkomma för att
predika, intog han äfven mot dem samma sjelfständighet som
om han varit eftersökt för hvarje predikolokal i London.
Han hyste af naturen ovilja mot ali tillgjordhet och
kryperi.
Han sade en gång: "En lismande prest är icke
passande för något annat än att vara uppassare i djefvulens
kök." Detta kraftiga, otvetydiga yttrande påminner om
den tid i hvilken Bunyan lefde, och småningom torde tiden
komma då den fulländade engelsmannen skall välja
totalintrycket af sådana män som Cromwell, Bunyan, Bright
och Spurgeon till sitt föredöme. För Cromvell hyste
Spurgeon en liflig beundran. Han ville hellre, förklarade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
