Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Spurgeon såsom predikant af Prof. och Teol. Dr. T. H. Pattison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa voro af den mest oskyldiga art, så att de icke väckte
anstöt utan tvärtom voro roande och voro honom till icke
obetydlig hjelp i början af hans bana. En oförskämd
främling, som mötte honom på gatan en dag, sade: "Jag tror
det är Mr. Spurgeon, verldens största humbug." Derpå
genmälde han: "Jag är ledsen, min herre, att jag icke kan
kalla eder den störste i någonting. God morgon!"
Hans qvickheter lyste fram som en blixt, men försvunno
ej som strålen utan fortforo att flyta mera som en ström.
Han har äfven stickord till sitt förfogande, ehuru han
begagnar dem mycket sparsamt, men när det någon gång
händer sker det icke på lek. Hans allvar är
häpnadsväckande; men han är en af dessa upphöjda karakterer, som
aldrig behöfver låtsas vara upprörd. Liksom puritanerna
har han alltid till sitt förfogande både leende och tårar,
och han använder icke gerna det ena när smaken fordrar
det andra. Under de senare åren använde han icke sina
qvickheter så mycket i offentliga predikningar som under
de första, men de ofverflöda dess mer i hans tillfälliga tal
och föreläsningar. Hans ständiga pröfningar under
sjukdomens smärtor, den högtidliga öfvertygelsen att han ej
komme att lefva länge, de ständigt växande
ansvarsbördorna och känslan af att han måste verka Hans verk, som
hade kallat honom, medan dagen varade — allt samverkade
att göra hans ursprungligen lifliga och lättrörda sinne djupt
allvarligt. Han var af naturen lika gladlynt och rik på
qvickheter som Luther, Latimer och Bunyan och som
gjorde dem så mycket omtyckta. Han förblef dock ända till
det sista enkel och okonstlad. Hvad kunde det vara som
skyddade honom från att uppblåsas genom all den hyllning
som egnades honom? Edward Irving fick ej tiondedelen så
mycken hyllning, men likväl dukade han snart under. Mr.
Spurgeon deremot förblef lika anspråkslös och ödmjuk som
då han var den fattige och obemärkte pastorn i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
