Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Predikanten och åhörarne af Teol. Dr. E. G. Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PREDIKANTEN OCH ÅHÖR ARNE. Hl
ingången i första våningen och sedan från ingången till
andra våningen, hvarifrån, vid de stora galleriernas
föreningspunkt, en anslående anblick öppnade sig öfver den
väldiga åhörareskaran. Så steg jag uppför ytterligare en
trång trappa för att se hvad der kunde finnas. Till den
tredje våningen vette två dörrar in till två trekantiga ruin,
hvilkas stora sidor voro vända utåt, mot predikanten, så
att alla derinne kunde se honom och han dem. Aflägsna,
som dessa rum voro från talareplatsen, kunde man dock
tydligt höra hvarje ord. Hvarje plats var också upptagen,
tydligen af unga personer, som förtjenade sitt bröd med
hårdt arbete. I en trång gång i ett af dessa rum stod en
den mest hopplösa och eländiga menskliga varelse, en man
i nedsölade och trasiga kläder, med hoptofvadt och
okammadt hår och en illa tilltygad hatt i handen; — han stod
der helt obemärkt och utan att bekymra sig om andra, men
lyssnade med spänd uppmärksamhet och stod orörlig,
liksom om han varit fastnaglad vid golfvet. Det var den mest
rörande scen jag någonsin sett i ett Herrens hus, och ett
mera öfvertygande vittnesbörd om predikantens makt kunde
väl knappast gifvas.
Vid ett annat tillfälle, då jag befann mig i
Tabernaklet vid en qvällsammankomst, underrättade mig en af
för-samlingsmedlemmarne att församlingen efter predikans slut
skulle fira nattvarden i ett rum i bottenvåningen, och att
om jag ville deltaga i den, skulle han med glädje skaffa
mig en biljett. Hans anbud mottogs, men då jag icke
önskade blifva sedd af Mr. Spurgeon, som jag visste skulle
känna igen mig och möjligen bjuda mig att sitta bredvid
sig, gick jag in samma väg som massan af folket och
lyckades på så sätt komma in osedd och satte mig på en bänk,
der det var bra trångt om plats. Det var en bänk utan
ryggstöd och icke vidare beqväm. Trots det högtidliga
tillfället var det dock omöjligt för mig att icke blifva påmind
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
