Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Spurgeon såsom menniska af Teol. Dr. Armitage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132
ÅTTONDE KAPITLET»
"Ni liar utan tvifvel hört ryktet om mig att jag skall
vara en fullt utbildad antinomian, men jag hoppas att ni
känner mig tillräckligt för att veta att detta icke är sannt.
Jag söker dagligen att i mitt lif gendrifva detta förtal. Jag
våndas ock dagligen under syndens och dödens kropp. O,
att den tiden vore inne då jag finge afklädas detta kött och
blifva fri från synden ! Jag blir allt mera öfvertygad
derom att hvarje försök att blifva frälst till en del genom
gerningar och resten genom tron är, såsom Berridge uttrycker
sig, ’att sammanoka en snigel med en elefant.’ Min själ
trånar efter att komma Mästaren närmare i allting; men
om jag skulle försöka att förtrösta på min egen lydnad och
rättfärdighet, så handlade jag sämre än en dåre och tio
gånger sämre än en vansinnig."
Sedan han genomkämpat denna dubbla strid for att
vinna ett säkert fäste for sin tro, erfor han den djupaste
afsky för synden samt började på allvar söka Gud i
evangelii budskap, och han beslöt att icke gifva sig någon ro
förr än han hade funnit frid till sin själ. Första delen af
sitt sextonde år tillbragte han under djup förödmjukelse
och ånger öfver sina personliga synder mot Gud. Och han
sökte framför allting annat att finna frälsningens väg, men
allt hans sökande syntes vara fåfängt. För honom var
synden icke blott en svaghet, som kunde ursäktas, icke en
blott sedlig sjukdom, som vi råkat ut för, eller på sin höjd
en dåraktig förvillelse. Nej, den var för honom ett
förskräckligt ondt, ett uppror mot Gud för att störta honom
från tronen samt en grof förolämpning, mot både Guds
väsende och hans styrelse, och han kände djupt dess
förskräckliga bitterhet. Men då han kommit nära förtvifians
brant mötte Gud honom med nåd vid en tid och på en
plats der han allra minst väntade det. Primitiv
metodisterna hade ett litet kapell i Colchester, der Spurgeon
bodde vid denna tid, och detta kapell använde de för en mis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
