Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Spurgeon såsom menniska af Teol. Dr. Armitage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146
ÅTTONDE KAPITLET.
uppfattning af sin ställning kunna tänkande sinnen för sig
förklara de obegränsade fält, som öppnade sig för honom,
och för hans upphöjda och omfattande förmågor att
utveckla det himmelska budskapet. Den ena sanningen efter
den andra klarnade upp för hans eget sinne och han
utvecklade dem med stor omsorg och på ett prydligt språk,
som troget återspeglade dem, icke blott sådana de fyllde
hans egen själ, utan äfven i hvilken följd han sjelf
kommit till större klarhet Öfver dem. Äfven den mest
likgiltige bland hans åhörare kände att han, så snart han blef
uppvärmd och lifvad, handlade under inflytelse af
öfver-naturliga makter. Hela hans väsende genomträngdes af
en värma, en försmältande glöd, en kraftigt genomgripande
smörjelse från Gud. Öfverbevisning, nya ljus öfver texten
och den djupaste känsla flödade från hans hjerta och
förstånd, hvilka tydligt vittnade om hans kraftiga
förnimmelse af Guds närvaro. Utan att förlora sin
sjelfbeherrsk-ning, utan att ändra tankeriktning, utan någon som helst
konstnärlighet eller hänryckning och utan att tappa
besinningen kastade han sig frivilligt och djerft i ett haf af
tankar och känslor, men utan att för ett Ögonblick drifva
hvarken hit eller dit. Han syntes förgäta röst och sätt, tid och
rum, men hade under allt blott en enda uppgift att utföra,
och det var att föra sanningen från Gud till menniskorna.
Än finner hans liflighet uttryck i en lekande qvickhet, men
följes af det högtidligaste allvar. Derpå kommer uttryck
af den mest smekande Ömhet, men följes af de
förskräckligaste domar; så får man hora ett högtidligt vädjande
eller ett utbrott af outsäglig glädje, hvarigenom han
oemotståndligt rycker åhörarne med sig. Och hvilka förtjenster
och brister en predikan än må hafva haft, sade hvarje
eftertänksam åhörare vid dess slut inom sig sjelf: "Han är
en man,^ sänd från Gud !"
Mr. Spurgeons menniskovänlighet och välgörenhet ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
