Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Spurgeon såsom jag såg honom af Dr. W. E Hatcher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
TIONDE KAPITLET.
framstående vänner. Han icke blott höll till godo dermed,
utan tycktes finna sig road deraf. Han egde min kärlek
fullkomligt och visste, att jag icke afsiktligen kunde vara
anstötlig, och jag fördes till den slutsatsen, att han,
åtminstone delvis, gaf mig så mycket af sin tid, emedan han
tyckte om att umgås med en menniska som behandlade
honom såsom vanligt folk.
Nästan hvarje främling som träffade honom var
angelägen att i de mest tacksamma ordalag betyga honom, att
han haft någon välsignelse af hans verksamhet. Ganska
ofta var jag på hans mottagningsrum bakom talarestolen
efter predikans slut i Tabernaklet, då han tog emot
främlingar. Hvilka menniskomassor som svärmade i förstugan
och sidogångarna, väntande på den äran att taga honom i
hand! Det var en lång rad som defilerade förbi honom två
gånger hvarje Söndag. För några var det ett länge
efterlängtadt Ögonblick af oförstäld stolthet och ära; de uttalade
sin tillfredsställelse och gingo sin väg. En fin herre med
ett tilldragande yttre, berättade med en af tårar qväfd röst,
hur lyckliga hans moders sista dagar varit genom
läsningen af hans predikningar. En annan uttryckte med ett
enda ord sin eviga tacksamhet, att han genom läsningen
af en af Spurgeons predikningar blifvit förhjelpt till tron
på Kristus.
Spurgeon arbetade hela tiden tryckt af lidandets börda.
Det är tvifvelaktigt, om han under de senare åren var
fullkomligt fri från smärta ett enda ögonblick.
Eeumatisk värk var hans förnämsta sjukdom. Jag
antager, att den förvärrades mer och mer. Med
ofördunklad tydlighet erinrar jag mig första Söndagen i Augusti
1888, då jag på morgonen inträdde i Tabernaklet. Jag var
nyfiken som ett barn att se honom. Det första intrycket
var nedslående, då jag i hans ansigte spårade märkena af
lidande och i bönen hörde honom klaga öfver svaghet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
