Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Spurgeons jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SP URGEONS J UBILE VM.
229
het. När han var i sin studiekammare eller å
talareplatsen, så var allting en verklighet for honom. Han stod
såsom Guds ombud inför menniskor och såsom menniskors
ombud inför Gud. Och en man som tror hvarje ord han
säger är en makt. Gud verkar stundom genom inskränkta
menniskor, stundom genom sådana som äro svaga å
förståndets vägnar, men alltid genom dem som tro.
Han hade denna magnetism, som sänder sin ström
genom en bel åhörareskara, och hvilken ofta är ett medel
till ondt, men deremot en af himlens bästa gåfvor när den
helgas. Han älskade, och kärleken är den stora kraften i
bela skapelsen. Han hade dessutom ovanliga
organisationsförmågor, genom hvilka ban mångfaldigade sin
arbetskraft och fick hvar och en, som stod i förbindelse med
honom, att deltaga i arbetet till det yttersta af sin
förmåga.
"Hvilken dåre som helst", sade Dr. J. A. Broadus,
"kan arbeta för egen räkning, men det fordras visdom för
att kunna förmå äfven andra att deltaga i arbetet."
Spurgeon hade alltid ett Öppet öra för hvad Gud hade
att säga honom i sitt ord. Bibeln var icke för honom
århundraden och årtusenden gammal, utan alltid ny. Och
tolkningen gjorde han efter egen uppfattning.
Hvarje soldat känner skillnaden mellan koncentrisk
och divergerande eld. Spurgeon hade alla sina förmågor
under sin kontroll och kunde ena dem på ett enda
syftemål, hvilket icke var ryktbarhet, icke någon afundad
anställning, utan menniskors frälsning. Han vann den stora
seger, utan hvilken så många begåfvade predikanter i de
flesta fall misslyckas. Han förglömde sig sjelf belt och
hållet. Denna hans förgätenhet af alla egna intressen,
återspeglades i hvarje hans ord och tonfall. Han lade
aldrig an på vältalighet eller ett konstnärligt användande af
sin röst. Han använde vanligen i sina predikningar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
