Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Frikyrklighet. Samfundet. Den nedåt gående riktningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234
TRETTONDE KAPITLET.
altaren, som är tvärt emot lagen, men för hvilket man i
alla fall blundar. På ljus, små och stora, är intet tal. Der
är ett krucifix, ett "agnus dei" (Gudslamm) och fanor att
bära omkring kyrkan vid processioner. Man finner af
detta, hvad som lätt kan hända, då predikanten tillsättes
öfver folket af någon annan. Folkets önskningar betyda
ingenting; de hafva att deltaga i en gudstjenst, som är dem
motbjudande, men som småningom blir i barnens
omskapade smak, tills ritualismen är rådande.
Den förnämsta pelaren i denna församling är den man,
som vägrade att sälja land till Spurgeon för ett kapell,
emedan dissenters äro "kättare och separatister", men
som hvarje Söndag kan se Englands lag öfverträdas i hans
sockenkyrka genom ritualistiska kyrkobruk.
Spurgeon såg äfven, att statskyrkans tendens var att
bland presterna införa ett tillstånd, som gjorde dem
benägna att plåstra med sina samveten. Han nöjde sig icke med
att afgifva en stum protest. Vi hafva redan nämt, att han
den 5 Juni 1864, då han nästan kommit till höjdpunkten
af sitt inflytande, höll sin beryktade predikan om
"pånyttfödelse i dopet", hvilken var en trumpetstöt till alla
uppriktiga inom statskyrkan, som satte samvetet högre än
anställning och befordran. Vi utdraga ett stycke till
belysning af Spurgeons ståndpunkt och andan i afhandlingen:
"Här är en församling, som hvarje Söndag undervisar
i söndagsskolan, och enligt anvisningen i handboken skulle
lära alla barn offentligen i kyrkan, att de blefvo Kristi
lemmar, Guds barn och himmelrikets arfvingar, då de
döptes ! Här är en kyrka, som bekänner sig vara
protestantisk, hvilken, hvar gång presten går till dopfunten,
förklarar, att enhvar som der blir döpt, genast är ’pånyttfödd
och införlifvad med Kristi församling.’"
Predikan framkallade skarpa genmälen från åtskillige
evangeliske lekmän och prester inom engelska kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
