Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Lifvets börda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LIFVETS BÖRDA.
277
nästan belt och hållet stängd inom hemmet. Spurgeon
yttrade till den som skrifver dessa rader:
"Om hon skulle åka en mil, toge det henne flera
veckor att komma fram."
Tillfölje häraf hade det under årens lopp varit
omöjligt för henne att göra sin man sällskap på hans årliga
utflykter till Mentone, för att erhålla den hvila han så väl
behöfde samt ombyte af klimat. Under alla dessa år
pekade den påtagliga nödvändigheten af dessa fritider på
slutet, som kom allt närmare och närmare.
Då nu Spurgeon blifvit så pass återställd, att han
återigen kunde företaga sin resa till Mentone, blef Mrs.
Spurgeon styrkt af Herren, så att hon för första gången blef i
stånd att följa honom på resan. Detta var en stor glädje
för dem båda. I ett bref, skrifvet Söndagen den 7
Februari 1892, säger Mrs. Spurgeon:
"Jag känner behof af att berätta för dig, hur
fullkomligt lycklig min älskade var under dessa tre angenäma
månader som ban bodde här." Och hon påminner sig "hans
glädje att få ledsaga mig till den plats som var honom så
kär samt hans ifver att visa mig det natursceneri, i hvilket
han var så förtjust."
Det är icke lätt att göra sig en föreställning, hur
be-dröfligt och ängsligt de skulle fått å ömse sidor, om han
äfven detta år, då det bestämdes, att han skulle begifva sig
till det fjerran belägna Mentone for att öfvervintra der,
måst lemna sin sjukliga, oroliga hustru ensam i
West-wood. Det var en outsäglig nåd, att hon kunde följa
honom och dag för dag se honom "fullkomligt lycklig" samt
att hon alltid kan se tillbaka med tacksamhet till Gud,
som i sin godhet skänkte dem "tre angenäma månader"
vid slutet af ett lif, som varit så rikt på mödor och
pröfningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
