Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frånvarande pastorns känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PASTORNS KÄNSLOR.
289
att en oändlig visdom är den styrande, så böjer jag mig för
Guds vilja — min Faders vilja.
Läkarens utlåtande är återigen gynsamt. Det vill
säga, att ban i går sade, att en afgjord förbättring inträdt
i mitt tillstånd. Det var ingen stor förändring, men ingaf
dock godt hopp. Ingenting kommer att gå med stormsteg,
men omständigheterna utveckla sig uppmuntrande. Jag
hade att vara mycket försiktig för en förkylning o. s. v.
Detta är en gammal och ledsam historia för eder. Endast
edert flitiga bedjande och tålmodiga deltagande med mig
gifver mig frimodighet att upprepa henne. Uppriktigt
sagdt, tror jag icke, att eder förlust blir så stor genom min
frånvaro, så länge Herren gifver vår dyre vän, Dr.
Pier-son, kraft att predika, såsom ban gör. Ett nådesmoln liar
lägrat sig Öfver eder nu. Forvandlen genom elektriciteten
i trons bön molnet till en regnskur! Måtte ’vaknatten
blifva minnesvärd, och må Herren på årets första timma
säga: ’Från den här dagen skall jag välsigna dig.’"
Då Spurgeon i sin månadsskrift för Januari talat om
doktorns utlåtande, att en afgjord förbättring inträdt, säger
han: "Jag är så tacksam att vara vid lif samt vara
försäkrad om utsikten att blifva frisk, att jag icke vet, hur jag
skall uttrycka min tacksamhet till Gud, som besvarat sitt
folks böner. Jag liar ali anledning att underkasta mig
hans heliga vilja. Jag kan icke berömma mig af min
förmåga att vänta med tålamod, men jag skall vara stilla, så
länge det påfordras. Hittills har aldrig så litet särskildt
tankearbete, skrifning eller samtal visat mig, att jag är en
eländig stackare, då jag är som bäst. Mitt sinneslugn och
frimodighet i anden gör, att jag känner mig bra, men i
fråga om krafter kan jag icke bedraga mig sjelf med den
föreställningen att jag skulle kunna hålla en offentlig
predikan, ty blott bön tillsammans med ett halft dussin
öfver-19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
