Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Samtidens dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
312
FJORTONDE KAPITL ET.
icke den minsta Önskan efter någon förändring i sin
religiösa tro, men vill å andra sidan icke heller gå till de
ytterligheter i tillämpningen af den samma, som förhållandet
är i Skotland. Hvad den önskar är, att dess antagna
religion måtte klart framställas och tillämpas på lifvets alla
förhållanden af en begåfvad predikant; ju större förmågor
han har, desto bättre, men utan att införa nya läror eller
tänkesätt. Den fordrar ock, och det med stor bestämdhet,
att predikanten skall sjelf tro det budskap han förkunnar
med större visshet än hvad hans åhörare göra, att han
ådagalägger synbar och omisskännelig hänförelse derför,
att han i lifvet följer samma grundsatser och höga
föredöme som han predikar, och att han är sjelfständig nog att
bestraffa alla afvikelser med behöfligt allvar. Mr.
Spurgeon motsvarade alla dessa fordringar. Begåfvad med en
förträfflig röst och med en läroåskådning, som tillfullo
delades af hans åhörare, utvecklade han grunder och bevis,
som i nio fall af tio rörde si? inom området för folkets
tankekrets, men hvilka hade direkt tillämpning på
religionen och lifvet samt framställdes med en klarhet och skärpa
och med den öfvertygelsens värma att de, ehuru väl
bekanta, förekommo såsom nya och gjorde på de hörande
intrycket af den mest högstämda vältalighet. De blefvo
Öf-vertygade, om de också icke väcktes till nytt lif, och
tusenden blefvo stärkta till att motstå och bekämpa de
frestelser, för hvilka de voro utsatta, somliga i ovanlig grad,
och till att framhärda på pligtens och rättfärdighetens väg.
Hans engelska var alltid beundransvärd, om också
stundom mindre utsökt, och han var mästare i konsten att
belysa sitt ämne med bilder från de mest alldagliga
företeelser, och han förstod att gifva eftertryck åt sina ord och att,
då så behöfdes göra tillämpningar med en kraft, som
förvånade så mycket mer som den kom helt oväntad. Han
var ingen vältalare, men för sin församling var han den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
