Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Samtidens dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
822
FJORTONDE KAPITL ET.
derbart, öfvernaturligt, och såsom något, hvilket vunnits
genom strid, ångest och blodig klädnad.
Men denna genom ångest och hård kamp vunna
frälsning var viss och fullt betryggad; dermed menas, ’att den
beror icke af någon mans vilja eller löpande, utan af Gud,
som förbarmar sig — hela saken hvilar helt och uteslutande
i Guds hand. Frälsningen beror icke af menniskor, icke
heller af kötts vilja. Bland Spurgeons åhörare voro många,
som hade förlorat allt detta lifvets goda och det som gör
menniskor bemärkta här; men som Gud icke utvalde
menniskor på samma grunder som gifva dem företräde, den
ene framför den andre liär, så var det ännu liopp för de
annars hopplösa. Hans utkorelse grundar sig uteslutande
på nåd. Och såsom han utvalt dem, så skall han ock
bevara dem. För mängden af Kristna är denna lära om de
heligas bevarande intill ändan utan betydelse. Men för
många fattiga flickor, hvilka genom det trägnaste arbete
ej kunde förtjena mer än just det nödvändigaste för att
uppehålla lifvet, men som funnit i Kristus sin enda tröst
och sitt beskydd mot så väl gatans frestelser å den ena
sidan som mot förtviflan, hopplöshet och sjelfmord å den
andra, var förhållandet helt annorlunda. Då de hörde
evangelium om att Kristus bevarade sina får, så att de
aldrig skola förgås, så sjönk det djupt ner i deras hjertan
och tände lios dem ett oförgängligt hopp. Många
sträf-samma yrkesidkare, som frestats till oärlighet, många enkor,
med intet annat än fattigdom och ensamhet framför sig,
blefvo genom detta budskap lyftade Öfver alla sina
besvärligheter, de lärde att skåda genom och bortom den tid af
sorger och strider, som omgaf dem och vänta ett rum äfven
för sig med den triumferande församlingen.
Det är en ganska allmän föreställning att läran om
Guds allmänna faderskap har framgått från en sannare
menniskokärlek och att den är rikare på tröst, än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
