Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 • BLAND SVENSKAR OCH YANKEES.
sig på Stockholms Strandväg. De saknade i
allmänhet ridkostym, till och med stöflar, och slängde
nonchalant på hästryggen med fötterna instuckna
i de gräsligt fula, men bekväma trästigbyglarna,
som man finner öfverallt i Amerika.
Var det den brännheta solen eller de lätta
sommardräkterna eller möjligen anblicken af
negrerna, som gjorde att jag kände mig, som om jag
vore i södern? Den där brunstekta pojken, som
skrek ut sina fresh bananas eller den gamle mannen,
som stod där vid sin kärra och sålde vindrufvor
till 5 cents skålpundet, kunde godt, tyckte jag,
ha passat på Neapels eller Barcelonas gator. En
sydländsk stämning låg öfver det hela. Den
högtidliga stelheten, som är ett så utmärkande drag för
oss nordbor, var alldeles bannlyst från folklifvet
på Seventh street. Inga siratliga svängar med
stormhattar förekommo bär. Man skrek — till och med
tvärs öfver gatan om det gällde — sitt How di
do ? åt mötande bekanta, som svarade med en gest
och ett högljudt How are you, sir? Och så följde
ofta en munter konversation, där de vanliga
amerikanska kvickheterna och slagorden haglade, lika
mycket till de talandes uppbyggelse som
allmänhetens, ty i Amerika är det comme il faut att
tala högt. Om en människa bure sig åt så på
Drottninggatan i vår hufvudstad skulle alla
rätttrogna stockholmare anse honom galen. Där
föredrar man att se ut som en uppstoppad mannekin.
Men så har man då i ersättning bos oss den
utomordentliga korrektheten, som om den också är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
