Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUBBEN AFZE PÅ OPERAN. 61
»Ja, är det inte så man kan bli tokig! Det
nötet, som hade Romeos roll, stod och sjöng falskt
i själfva balkongscenen. Och ta mig fn, nu svor
jag, det fanns en enda i hela salongen, som hörde
det. I morgon kommer, så sant jag lefver,
tidningarna att säga att balkongscenen var af den
mest gripande effekt, att Romeo var skön som
Apollo och att Julias diamanter voro värda minst
3,000 dollars. Ja, är det inte så man kan bli
tokig!» Och därmed gick han med hufvudet sänkt
och händerna inburrade i håret ett slag kring
rummet. Plötsligt stannade han och stampade i
golfvet, i det han skrek: »Men jag skall ge dem! Jag
skall visa dem att deras musik åtminstone inte går
i mig.»
Den uppretade för detta kongl, sektern och
kammarmusikern slog sig ned vid skrifbordet och
skref en ljungande artikel, hvari han grundligt ref
ned Förenta Staternas förnämsta operasällskaps
anseende. Han gaf sig alla onda och goda makter
i våld på att artikeln skulle in i vår egen tidning
och öfversatt till engelska skickas till the World i
New-York. Jag lofvade mitt bistånd, men det gick
dock med denna kritik som med så många andra
utmärkta saker: den hamnade i papperskorgen.
Vår direktör var denna gång omöjlig och the World
svarade mera kvickt än artigt: »Svinhugg gå
tillbaka. »
Medan jag talar om teater, kan det vara på
sin plats att nämna något om svensk scenisk konst
i Amerika. Ämnet är snart athandladt. Hela den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
