Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 • BLAND SVENSKAR OCH YANKEES.
»Jag gissar, att han lika gärna kunde kasta
dem i sjön. Ålderman blir han icke, så sant jag
heter Charles Newstrom. Inte för att jag är så
angelägen om platsen. Jag skulle nog ställa till
en hel del bråk bland de gode åldermännen, men
någon förtjänst skulle jag icke ha. Så vida man
inte får räkna mig det till förtjänst, att jag hindrar
de andra att förtjäna. Men det retar mig, att en
sådan där bondslug, ohyfsad kanalje skall dra sina
landsmän vid näsan. Bara för att äckla honom,
skall jag slåss till sista blodsdroppen. Å, det är
härligt ändå att slåss!»
Managerns amerikanska blod hade kommit i
svallning och han var nu riktigt i farten. Han
flög upp från stolen och ställde sig i
boxningsposition, färdig att förpassa förste bäste man utför
trapporna.
»Jag skall säga dig,» sade han halft hviskande,
»hur det förhåller sig med den här saken. Jag
vet, att Johnson arbetar med näbbar och klor för
att slå mig. Om han ej vore en så gemen stackare,
skulle han försöka mörda mig. Det är den irländska
taktiken. Den går rakt på sak och har sina
fördelar, men som sagdt, den törs han inte på. I
stället gräfver han som mullsorken gångar i jorden
för att underminera mig. Det är ett stridssätt,
som inte ligger mycket för min röst, men jag är
tvungen att möta fienden på hans egen mark. Ergo
har jag också börjat gräfva några gångar under
honom och, innan han vet ordet af, spränger jag
honom i luften med dynamit. Ja, blif inte rädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
