Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 • BLAND SVENSKAR OCH YANKEES.
dansande. Men detta endast eggade dem.
»Tidningen må ud!» skreko de i korus. Orden tycktes
ha öfvergått till deras valspråk — ett valspråk
som var ett bitande hån mot dem själfva. Heide,
som alltid var en stor humorist, tog en spalt
uppsatt stil, men i stället för att »lägga af» den på
vanligt vis genom att lyfta upp rad för rad och
kasta hvarje bokstaf i sitt fack, höjde han hela
stilmassan med båda händerna i luften, och i det
han skrek: »Ge er in i era respektiva fack!»
slungade han alltsammans ned öfver kasten.
De andra blefvo så uppspelta af detta lyckade
skämt, att de uppstämde med skrällande röster —
Björneborgarnas marsch, ackompanjerad af väldiga
slag i golfvet. Heide fann emellertid denna
fosterländska opinionsyttring kränkande för hans norska
»Äresfölelse». Han afbröt sången helt oförmodadt,
i det han med fruktansvärd kontrabas stämde upp:
»Yes, vi liker dette köntrit» — amerikansk
upplaga af norska folksången.
Emellertid hade jag begagnat tillfallet att kläda
mig och ställa mig i god försvarsposition bakom
dörren.
Som ofta händer med mindre nyktra personer,
kommo herrar sättare sins emellan i gräl.
Närmaste anledningen därtill blef folksången.
Svenskarna kände sig förnärmade öfver att deras marsch
afbrutits af »Ja, vi elsker» och hotade slå in
hufvudet på norsken, om han inte tystnade. Men det
var som alt slå på dynamitpatroner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
